När Leif Johansson till sommaren efter 14 år lämnar vd-stolen i Volvo lämnar han ett bolag i stark medvind. Som person står han så högt i kurs för tillfället att han kan sluta sin karriär på en av svenskt näringslivs absoluta topposter, som ordförande för Ericsson.

Som vd för Volvo har Leif Johansson hunnit vara med om en hel del storaffärer. Försäljningen av personbilsverksamheten till Ford och försöket att köpa Scania är två av hans mer uppmärksammade affärer, även om den sistnämnda slutade i ett miljardfiasko för Volvo sedan EU-kommissionen satt stopp för en sammanslagning.

Även om Leif Johansson slutar på topp har han tidvis varit ifrågasatt.

Under krisåren 2001-2002, när Volvos lönsamhet var rejält pressad, samtidigt som bolaget genom förvärv och utdelningar satt sprätt på drygt 65 miljarder kronor sedan försäljningen av personbilarna, stod Leif Johansson inte särskilt högt i kurs.

Konjunkturen kom dock som bekant igång igen och Volvo och Leif Johansson blev snart åter kung på börsen. När så finanskrisen slog till 2008 var Leif Johansson snabb att kraftigt dra ned på kostnaderna, dels för att marknaden helt försvann över en natt, dels för att bolaget åter var rejält finansiellt pressat och i stort behov av att sänka kostnaderna redan före krisen.

Totalt cirka 21 miljarder kronor i kostnader har sedan dess plockats bort och ungefär hälften av dessa kan väntas vara bestående även när efterfrågan ökar ytterligare.

Med stark orderingång och uppåtgående marknader i Europa, Nordamerika och Asien och en nybantad organisation är det upplagt för en mjukstart för Leif Johanssons efterträdare.

Om inte de stigande oljepriserna skickar in världen i en ny lågkonjunktur, vilket inte är helt uteslutet, så bör de närmaste åren innebära fortsatt skördetid för Volvo.

Vilka utmaningar står då Leif Johanssons efterträdare inför?

Efterfrågan på Volvos lastbilar och anläggningsmaskiner, som utgör runt 75 procent av koncernen, är beroende av den ekonomiska aktiviteten i världen och orosmolnen på den fronten ligger bortom Volvos kontroll. Svaga statsfinanser på många håll i Europa riskerar exempelvis att påverka efterfrågan negativt framöver. De stigande råvarukostnaderna är ett annat bekymmer som Volvo delar med flertalet tillverkande bolag.

En mer långsiktig fråga för Leif Johanssons efterträdare gäller Volvo-koncernens struktur. Volvo har idag fyra olika lastbilsmärken som konkurrerar med varandra på de olika marknaderna och som har egna monteringsenheter. Koncernen består även av sex olika affärsområden: Lastbilar, Anläggningsmaskiner, Bussar, Penta, Aero och Finance.

Volvo Aero, som tillverkar flygmotorer, och Volvo Penta, som tillverkar båtmotorer, har under lång tid har pekats ut som kandidater att antingen säljas eller knoppas av men det har hittills inte hänt något på den fronten.

Lönsamhetsproblemen inom Anläggningsmaskiner, Volvo Construction Equipment VCE, som fick finansmannen Christer Gardell att flyga i taket under 2008 har också åtgärdats. 4 000 anställda fick gå under finanskrisen och under förra året matchade Volvos anläggningsmaskiner branschjättarna Caterpillar och Komatsu när det gäller lönsamhet.

Olof Persson heter han som fick ta över ledningen för VCE under 2008 och som fått ordning på lönsamheten inom området, med god hjälp av konjunkturen. Han pekas också ut som en het kandidat till att ta över efter Leif Johansson i sommar, inte minst är han en av storägaren Christer Gardells favoritkandidater.

Gardell är nämligen av den åsikten, som delas av många, att lönsamheten i hela Volvokoncernen kan  förbättras. Under de goda åren 2006, 2007 nådde rörelsemarginalen nästan 8 procent och för 2010 landade den på 6,8 procent. Att lönsamheten pendlar med konjunkturen är förstås normalt, men i Volvos fall har rörelserna historiskt sett varit väldigt kraftiga över en cykel, inte sällan med förluster på botten.

De många varumärkena och affärsområdena är en bidragande orsak till att de fasta kostnaderna är höga inom Volvo vilket snabbt tynger ned lönsamheten när volymerna faller. Den breda globala närvaron brukar dock framhållas som en styrka för koncernen och ett fortsatt arbete med att öka närvaron i framför allt Asien lär stå högt på nya vd:ns agenda.

En bidragande orsak till anläggningsmaskinernas lyft är framgångar i Kina och där har lastbilarna en bit kvar att vandra. Ett fortsatt arbete med renare motorer och exempelvis hybridteknik är ett annat område som blir allt viktigare.