Den svenska inflationstakten fortsätter att dämpas. I maj landade den breda inflationen, KPI, på 9,7 procent. En nedgång från 10,5 procent i april men förstås fortfarande en inflationstakt som både pressar Riksbanken och skär djupa hål i hushållens plånböcker. Det var också några tiondelar över analytikernas konsensusprognos 9,5 procent.

KPIF, där effekten av räntesatsförändringar räknas av och som är Riksbankens inflationsmål, sjönk från 7,6 i april till 6,7 procent i maj. Även det ett par tiondelar över konsensusprognosen men, i alla fall lite glädjande, en bit under Riksbankens KPIF-prognos på 7,1 procent.

Det kan väl tilläggas att den stora skillnaden mellan KPI och KPIF visar hur stor del av den breda inflationsuppgången som kan hänföras till Riksbankens räntehöjningar. Stigande räntekostnader för hushållens bolån bidrog med 3,2 procentenheter till inflationstakten enligt KPI.

Och slutligen kan konstateras att KPIF exklusive energi, som blivit ett allt mer populärt inflationsmått att hänvisa till från Riksbankens sida, sjönk lite mer modest med en nedgång från 8,4 till 8,2 procent. En bit över Riksbankens prognos om en nedgång till 8,1 procent.

Tittar vi på vad som hänt mellan april och maj så steg priserna med 0,3 procent. Så var det, förutom stigande räntekostnader, främst priserna inom rekreation och kultur samt restaurang och logi som steg. Paketresor är här en viktig del.

Åt andra hållet drog sjunkande livsmedelspriser som sjönk med 0,4 procent i man samt fortsatta prisnedgångar på el och drivmedel. Det är förstås välkommet men livsmedelspriserna ligger trots detta lite knappt 15 procent över nivåerna för ett år sedan.

Det kan också konstateras att priserna på inventarier och hushållsvaror fortsätter att vara en starkt bidragen faktor till den höga inflationen.

Vad betyder då det här för Riksbanken inför deras räntebesked den 29 juni?

Inflationsutfallet måste ändå betecknas som en besvikelse trots att KPIF-utfallet hamnade under Riksbankens prognos. Det fanns nog, även inom riksbanksdirektionen, förhoppningar kring ett ännu lägre utfall efter en mer tydlig inflationsnedgång i stora delar av Europa med Danmark som den riktiga stjärnan med en inflation på 2,9 procent i maj.

Norge har i sin tur varit det stora undantaget men en inflation klart över förväntningarna och även om det inte ser riktigt lika illa ut i Sverige (ur prognossynpunkt) så sällar sig nog Sverige till den här skaran. Det är väl heller inte särskilt svårt att även dra parallellen att även den norska kronan har gått påfallande svagt under det senaste året.

Att den svenska inflationen fortsätter att vara bredbaserad och att tjänstepriserna fortsätter uppåt lär också sätta griller i huvudet på riksbanksdirektionen.

Och även om själva inflationstoppen ser ut att vara passerad så är en kärninflation (KPIF exklusive energi) på 8,2 procent förstås oacceptabelt hög ur Riksbankens perspektiv.

Det lutar därmed i allt högre grad mot att Riksbanken drämmer till med en ny räntehöjning den 29 juni. Vi på Placera gissar att den kommer att hamna på 25 punkter, vilket skulle ge oss en styrränta på 3,75 procent. På sina håll kommer det att spekuleras kring större höjningar än så men mot en sådan talar framför allt den allt svagare, svenska konjunkturbilden.