Ekonomin i EMU-området ser nu ut att sakta men säkert återhämta sig från den djupa svacka den befunnit sig i närmast oavbrutet sedan hösten 2007. Undantaget är en kort period av lättnad när världsekonomin rekylerade efter den amerikanska finanskrisen men där EMU-området strax därpå gick in i en än värre ekonomisk kris.

Visserligen har försök gjorts för att få fart på ekonomierna men den övergripande strategin har ändå varit att tvinga länderna inom eurosamarbetet att spara sig igenom de svåra åren. Finanspolitiken har därmed varit bakbunden och ett stort ansvar har lagts på ECB att försöka få igång hjulen igen.

Centralbanken har under stora delar av krisförloppet agerat senfärdigt samtidigt som en stor osäkerhet kring bankens egentliga mandat bidragit till att de stimulansförsök som gjorts kanske inte riktigt fått önskvärd effekt.

Det var egentligen först i och med bankens beslut i vintras att börja köpa obligationer i stor skala som de sista dimmorna lättade kring ECB:s vilja, och framför allt förmåga, att göra sitt yttersta för att åter få EMU-området på fötter. Den viktigaste effekten som uppnåtts, både inför och efter beslutet att köpa obligationer för 60 miljarder i månaden, har varit att euron försvagats kraftigt.  

Euro/dollar-kursen har dalat från att ha legat på 1,25 i mitten av december till dagsnoteringen på cirka 1,07 dollar per euro. 

Dessutom har beslutet högst sannolikt bidragit till att oron på finansmarknaderna i princip uteblivit i samband med att Grekland gått in i en fördjupad kris. Inga spridningseffekter kan skönjas utanför Grekland. Övriga tidigare krisländer kan istället idag ståta med de lägsta marknadsräntorna i modern tid.

Det fanns redan inför ECB:s beslut att köpa obligationer små tecken på att ekonomierna i EMU-området hade påbörjar en försiktig uppgång. Den här gången blev den penningpolitiska stimulansen därmed vältajmad istället för att ha prägeln av framtvingade panikåtgärder som de tidigare insatserna allt som oftast framstått som.

Och kanske är det den här gången dags att ta signalerna kring en bättre ekonomisk utveckling i EMU-området på allvar.

I alla fall tycks investerarna på finansmarknaderna göra detta. Ett sammansatt index över börserna i EMU-området (MSCI-index) hade, fram till och med måndagen, stigit med smått fantastiska 19,7 procent hittills i år.

Optimismen börjar dessutom sprida sig till hushållen i EMU-området. Konfidensindikatorn, som mäter humöret i hushållssektorn, ligger nu på den högsta nivån sedan juli 2007. Något som dessutom börjar ge utslag i bland annat detaljhandelsledet.

Förra veckans preliminära inköpschefsindex för industrin respektive tjänstesektorn steg mer än väntat och måndagens barometerindikator fortsätter att uppvisa en hälsosam trend uppåt.

Tisdagens statstikskörd ger i sin tur en oförvanskad bild av det svaga utgångsläget för EMU-området efter krisåren. Arbetslösheten viker endast långsamt ner och landade på 11,3 procent i februari. Dessutom är pristrycket synnerligen lågt och EMU-området befinner sig fortsatt i deflation med en årlig prisökningstakt på -0,1 procent.

Deflationstendenserna är däremot mindre allvarliga än befarat och någon förödande deflationsspiral ska EMU-området inte behöva hamna i.

Däremot betyder den höga arbetslösheten och de obefintliga prisökningarna att ECB högst troligt kommer att behöva genomföra hela sitt sjösatta paket av obligationsköp, som enligt planerna ska pågå till september 2016.