Den amerikanska makrostatistiken som rullat in i inledningen av 2015 har varit förvånande svag. Visserligen kan en del av svaghetstecknen, precis som under fjolårets första kvartal, förklaras av ovanligt bister vinterväder men också hamnstrejker. Men även med dessa faktorer i åtanke så växer frågetecknen kring i vilken takt som den amerikansk ekonomi egentligen växer.

Citigroups Economic Surprise Index (ESI), som mäter hur makrostatstiken under de senaste sex månaderna stått sig i förhållande till analytikernas prognoser, ligger nu på cirka -50 (se diagram). Det är faktiskt en aning svagare än under fjolårets inledning. Siffran kan tolkas som att den makrostatistik som publiceras i de flesta fall landar en bit under analytikernas estimat.

Det stora, och egentligen enda, undantaget är sysselsättningsstatstiken som fortsätter att uppvisa monstersiffror och där arbetslösheten nu backat till 5,5 procent. Det är den lägsta nivån sedan mitten av 2008.

Hittills har de flesta bedömare reagerat med stort lugn på svaghetstecknen i amerikansk ekonomi, även om en viss nervositet möjligtvis kan spåras på den amerikanska börsen som stigit med måttliga 1 procent (MSCI) i år.

Ett skäl till de förhållandevis lugna reaktionerna på de svaga siffrorna är att de flesta gör bedömningen att grundförutsättningarna för en fortsatt ekonomisk återhämtning ser ljusa ut. Stark arbetsmarknad, fortsatt låga räntor och sjunkande energi- och bensinspriser höjer hushållens köpkraft och gör att de inhemska tillväxtförutsättningarna ser ljusa ut.

Dessutom har den amerikanska ekonomin nu vuxit under fyra år och det finns fortfarande ett stort underliggande investeringbehov, både hos företag och i den offentliga sektorn.

En oroshärd är visserligen den snabba förstärkningen av den amerikanska dollarn som ser ut att var på väg mot paritet mot euron. I dagsläget kostar en euro runt 1,06, att jämföra med de 1,21 som den inledde året på. En stark dollar är i sin tur ett hot mot exportindustrin men samtidigt en faktor som lär påverka den inhemska efterfrågan positivt eftersom importerade varor blir billigare.

En ytterligare faktor som oroar många, kanske framför allt på finansmarknaderna, är hotet om att den amerikanska centralbanken snart ska börja höja sin styrränta. Nästa vecka håller Federal Reserve sitt nästa penningpolitiska möte och då väntas de signalera att en första räntehöjning börjar närma sig.

Signalen som de flesta väntar på är att Federal Reserve ska stryka ordet ”tålmodiga” ur den kommuniké som följer på räntebeslutet och där de tidigare skrivit att man avser att vara tålmodiga när det gäller att påbörja en normalisering av räntan. Skulle banken välja att stryka den frasen kan en första räntehöjning bli aktuell redan till sommaren.

Mot en snar räntehöjning talar i sin tur en allt starkare dollar och en inflation som väntas fortsätta ticka in under nollstrecket under det närmaste halvåret. Dessutom kan inte Federal Reserve ha undvikit att uppmärksamma de allt svagare amerikanska konjunktursignalerna.

Så sammanfattningsvis är det fortfarande en relativt öppen fråga när Federal Reserve kan tänkas skrida från ord till handling. Bankens kommunikation i samband med nästa veckas penningpolitiska möte blir därmed centralt både för börshumöret och för dollarn.