Även om den svenska inflationstakten lyfte något i oktober så fortsätter utfallen att gäcka Riksbanken. I oktober steg inflationen (KPI) till 1,2 procent från 0,9 i september. Det var en bit lägre än Riksbankens prognos från förra räntemötet om en inflationstakt på 1,3 procent.

Då ska man ändå påminna sig om att banken vid det tillfället gjorde en nedskrivning av sin tidigare inflationsbedömning efter att ha missat inflationsutfallen rejält under några månader.

Inflationstakten (KPIF), där man räknar av effekten av räntesatsförändringar, och som är målet Riksbanken siktar mot, steg i sin tur från 1,2 till 1,4 procent i oktober. Det var också aningen under Riksbankens förväntade 1,53 procent.     

Nu är tisdagens inflationssiffror egentligen ingen större chock för Riksbanken även om det givetvis är olyckligt att räckan med prognosmissar görs ännu längre.

Stigande energipriser och en mycket svag krona kommer sannolikt att göra livet lite enklare för riksbanksledningen under månaderna framöver. Nu kan banken återigen peka på en svagt uppåtgående trend i inflationstakten (se diagram) och säkert nöja sig med att konstatera att inflationsmålet är inom räckhåll, även om det dröjer lite längre än väntat.

De riktiga svårigheterna med trovärdigheten uppstår snarast i början av nästa år när inflationstakten, enligt Riksbankens egen prognos, åter börjar dämpas.

Två nyckelfrågor inför det penningpoliska mötet den 20 december, med sedvanligt räntebesked till oss vanliga dödliga dagen efter, blir hur ECB agerar på sitt penningpolitiska möte den 8 december samt hur Trump-effekten väntas påverka inflationsförväntningarna framöver.

Det finns fortfarande högt ställda förväntningar på att ECB kommer att förlänga sitt program med månatliga köp av obligationer i samband med decembermötet. Om så sker kan dagens svenska inflationsutfall faktiskt räcka som motivering för Riksbanken ska göra sammalunda.

Viktigt för ECB blir den folkomröstning kring en ny konstitution som hållas i Italien den 4 december. Blir det ett nej i den omröstningen är risken stor att det leder till finansiell- och politisk turbulens i EMU-området, vilket i så fall ökar trycket på ECB att agera.

Att Donald Trumps vinst i det amerikanska presidentvalet fått de långa marknadsräntorna att stiga kraftigt – om än från synnerligen nedpressade nivåer – kan också marginalen bidra till ett beslut att fortsätta med obligationsköpen. Den svenska tioårsräntan har på kort tid stigit från 0,23 till 0,49 procent.

Åt andra håller drar det faktum att Trump väntas lansera ett omfattande stimulanspaket som ska lyfta amerikanska ekonomi och troligen införa olika former av handelshinder. Det kan på sikt dra upp både inflations- och inflationsförväntningar, något som skulle kunna lätta lite på trycket mot Riksbanken.

Här famlar dock Riksbanken, precis som alla oss andra, fortfarande mest i mörker avseende hur Trumps realpolitik slutligen kommer att formuleras. Därför lär inte den bedömning väga så tungt i samband med decembermötet.

Vi på Placera lutar åt att det är ECB:s penningpolitiska besked som, tillsammans med kronkursen, trots allt väger allra tyngts för riksbanksledningen. Vår bedömning i dagsläget är därför att Riksbankens program med obligationsköp kommer att förlängas men att ingen ny räntesänkning är aktuell.