Även om förväntningarna var högt uppskruvade på att ECB skulle presentera någon form av nya penningpolitiska stimulanser i samband med torsdagens penningpolitiska möte var det nog ändå många som blev överraskade av de åtgärder som ECB-chefen presenterade.

Visserligen presenterades en del av åtgärderna redan i samband med ECB:s junimöte men nu gör centralbanken det mesta för att också försöka säkerställa att de får önskvärd effekt.

Bakgrunden är givetvis att tillväxtssignalerna i EMU-området börjat vika ner och att inflationen sjönk till 0,3 procent i juli. Det är långt under målet på en inflation runt 2 procent och ECB räknar också med att det ska bli svårt att uppnå inflationsmålet i närtid. Givet låg investeringsvilja och geopolitiska risker var dessutom bedömningen att riskerna för prognoserna låg på nedsidan.

I samband med presskonferensen blev det också tydligt hur oroade ECB är över den svaga kredittillväxten i EMU-området i stort, till exempel fortsätter utlåningen till hushållen att minska och efterfrågan på lån till investeringar är mycket låg.

Det ECB nu lanserar är en raket i tre steg som ska få fart på utlåning och penningmängdstillväxt.

Att styrräntan sänktes till 0,05 procent samtidigt som ECB:s inlåningsränta i sin tur sattes till -0,20 procent är det första steget. Det bidrar till lägre räntor i stort och gör det ännu mer oattraktivt för finansiella institutioner att parkera sitt överskottskaptil hos ECB.  Det bidrar dessutom till att euron lär försvagas ytterligare och vi har redan sett hur den tappat mark mot den amerikanska dollarn.

Mario Draghi konstaterade att räntebotten därmed är nådd eftersom ytterligare räntesänkningar inte kan bli aktuella.  Den direkta effekten på ekonomin i EMU-området av dagens räntesänkning ska dock inte överdrivas eftersom räntan redan i utgångsläget låg på superlåga 0,15 procent.

Nästa steg är att ECB nu kommer att inleda köp av bolånerelaterade värdepapper och andra typer av säkerställda tillgångar från både icke-finansiella och finansiella företag och institutioner. Det är en åtgärd som genomförs både för att lösgöra kapital på marknaden och ytterligare få ner marknadsräntorna.

Enligt Mario Draghi kommer det här att på ett påtagligt sätt öka bankens balansomslutning, även om han inte ville/kunde presentera några mer exakta siffror.

Det tredje steget är att åtgärderna förhoppningsvis också ska öka efterfrågan på, och effekten av, de TLTRO-lån (Targeted longer-term refinancing operations) som lanserades i juni men som sjösätts först i slutet av den här månaden. Då får bankerna låna hos ECB till en ränta som blir nära noll men med villkoret att dessa pengar i sin tur ska lånas ut till företag och hushåll.

Ett fjärde steg, som diskuterades men inte genomfördes var att genomföra direkta köp av obligationer - det som kommit att kallas kvantitativa lättnader. Men steget till att börja även med detta är säkerligen inte långt men i första hand är syftet att visa att ECB är beredda att göra allt i sin makt för att få fart på ekonomin och inflationen i EMU-området.

Huruvida åtgärderna får önskvärd effekt återstår att se. Det som blir högintressant är givetvis hur stora köp av tillgångar som ECB tänker sig genomföra och hur stor bankernas aptit på TLTRO-lån i realiteten kommer att bli.

På kort sikt är ändå det största problemet i EMU-områdets ekonomier inte tillgången på kapital, utan den låga efterfrågan på lån till konsumtion och investeringar samt en viss ovilja hos bankerna att låna ut till mindre säkra projekt.

Den senaste tidens ekonomiska utveckling känns inte heller gynnsam när det gäller att få fart på kreditefterfrågan.  Men ECB står med ryggen mot väggen och har inget annat val än att ösa på.

Vi kan också konstatera att någon börseufori inte har uppstått sedan de penningpolitiska satsningarna presenterades utan att finansmarknadens aktörer är återhållsamma i sina reaktioner.