Dramatiken kring den ryska ekonomin fortsätter att växa. Måndagkvällens överraskande räntehöjning från den ryska centralbanken – styrräntan höjde till 17 procent – fick ingen som helst positiv effekt utan rubelraset fortsatte under tisdagen och en dollar kostade i veckan  drygt 79 rubel, en ny rekordnivå. Rubeln har på en vecka tappat cirka 40 procent av sitt värde.

För en svensk med minnen från den svenska finanskrisen i början av 1990-talet känns den ryska centralbankens allt mer desperata agerande för att stötta valutakursen, och det efterföljande misslyckandet, alltför välbekant.

Den vanlige ryssen behöver i sin tur bara dra sig till minnes utvecklingen under 1998 för att känna igen sig. Då drabbades landet av det som sedermera kom att kallas ”Rysslandskrisen” och som fick förödande konsekvenser för rysk ekonomi. Den fick också påtagliga effekter på andra delar av världsekonomin, inte minst i andra gryende tillväxtekonomier.

Det var inte många som såg den nuvarande utvecklingen komma när Ukrainakrisen eskalerade och västvärlden och Ryssland startade sitt sanktionsspel.

Den ryska ekonomin sågs som förhållandevis makroekonomiskt stabilt och landet hade under en längre tid byggt upp en betydande valutareserv som sågs som en garant för både en stabil valuta och för att Ryssland skulle klara sina kommande finansieringsbehov. Den ryska centralbanken uppges ha en kassa på runt 410 miljarder dollar till sitt förfogande.

Västvärldens sanktioner var dessutom riktade så att de inte skulle ge så stor påverkan på den breda ryska ekonomin.

Det som nu tillkommit är att oljepriset rasat. Brentoljan har backat från runt 120 dollar per fat i slutet av juni till under 60 dollar. Eftersom den ryska ekonomin och de offentliga finanserna är oljeberoende har det här varit ett hårt slag för inte bara ekonomin utan också för förtroendet för ryska finansiella åtaganden.

Ryssland har dessutom anammat samma strategi som OPEC och försvarar hellre sina marknadsandelar än att dra ner på produktionen för att stötta priset. Det talar i sin tur för ett fortsatt prisfall på olja.

Rubelfallet ställer dessutom till det för den inhemska ekonomin. Importen blir allt dyrare och inflationen, som i november redan låg på höga 9,1 procent, lär ta ordentlig fart framöver. Vanliga ryssar har börjat hamstra varor och växla sina rubel mot dollar. Det spär ytterligare på valutakrisen och inte att förvåna tror många att nästa åtgärd från den ryska centralbanken blir någon form av valutakontroller, även om man från centralbankshåll dementerar att sådana planer finns. 

Att rysk ekonomi står inför en rejäl nedgång tycks därmed stå utom alla tvivel och det kommer i sig att påverka världsekonomin negativt. Nedgången i den reala ryska ekonomin är dock hanterbar även om landet under de senaste tio åren växt i betydelse och nedgången i så fall kommer i ett olyckligt läge. Köpkraftsjusterat var Ryssland världens sjunde största ekonomi 2013.

Däremot kan de negativa effekterna på de finansiella marknaderna bli större än många tidigare befarat och här sitter faktiskt den amerikanska centralbanken på en av de viktigaste nycklarna till fortsättningen.

Den kraftiga dollarförstärkning som skett sedan försommaren har inneburit att finansmarknadens sökarljus letat sig mot skuldsättningen i flera tillväxtekonomier. Många av dessa har stora lån i dollar.

Bank of International Settlements (BiS) var tidigt ute och varnade för att gruppen tillväxtekonomier har mycket stora skulder i dollar, både i staten och i företagssektorn, och därmed riskerar att drabbas hårt av en snabb dollarförstärkning. Summor som nämnts i sammanhanget är skulder på runt 5 700 miljarder, varav huvuddelen är i dollar.

Rubelkrisen har nu börjat smitta andra valutor. Under december har vi sett relativt kraftiga försvagningar i så vitt skilda valutor som exempelvis den indiska rupien, den sydafrikanska randen, den brasilianska realen och den mexikanska peson.

Försvagningarna är långt ifrån av rubelkaraktär men ändå ett bevis på att nervositeten på finansmarknaderna stigit påtaglig.

Även om de här valutarörelserna inte direkt är kopplade till det som sker i rysk ekonomi så riskerar rubelkrisen att ytterligare spä på den flykt till dollar som den generellt minskade riskaptiten bidragit till.

Det är bland annat mot den här bakgrunden man ska se på onsdagskvällens penningpolitiska besked från dem amerikanska centralbanken.

Även om amerikansk inhemsk ekonomi skulle klara, och kanske även må bra av, att Federal Reserve försiktigtvis började kratta i manegen för en kommande räntehöjning så är det långtifrån säkert hur de internationella finansmarknaderna skulle klara ett sådant besked i och med att en dollarförstärkning kan följa i dess spår.

Å andra sidan skulle ett löfte om fortsatt extremlätt penningpolitik under överskådlig tid kunna få humöret på finansmarknaderna att vända snabbt.

En mycket viktig nyckel i sammanhanget är frågan om Federal Reserve behåller eller stryker frasen ”considerable time” i sin kommuniké när längden på lågräntepolitiken sammanfattas.