På onsdagen sätter sig EMU-områdets finansministrar (Eurogruppen) och den nya grekiska regeringen i det första, av vad som förmodligen blir en rad möten, för att förhandla villkoren kring en förlängning av stödpaketen till Grekland. 

En lösning hastar eftersom stora delar av det nuvarande stödprogrammet löper ut i slutet av februari.

Utgångsläget är tufft och nervositeten på finansmarknaderna har successivt stigit även om det hittills mest handlat om att grekiska marknadsräntor stigit kraftigt samtidigt som Atenbörsen rasat. 

Spridningseffekterna till EMU-områdets andra krisländer har däremot varit förvånande få. I länder som Italien och Spanien ligger marknadsräntorna tvärtom på rekordlåga nivåer medan exempelvis den grekiska treårsräntan ligger och tickar strax under ohållbara 18 procent.

Låt oss summera utgångsläget inför förhandlingarna:

I januari vann vänsterradikala Syriza det grekiska parlamentsvalet. Det stora vallöftet var att partiet skulle kräva en omförhandling av de hårda villkor som stödpaketet innebar. Syrizas förhandlingsposition försvagas dock av att 75 procent av grekerna vill behålla euron.

Däremot kan Syriza troligen finna visst stöd i det faktum att de besparingspaket som Grekland, och andra krisländer, tvingats genomföra högst sannolikt haft en större negativ inverkan på tillväxt och i form av social och politisk oro än många hade räknat med. Det har därmed gett grogrund för andra missnöjespartier som exempelvis spanska Podemos som leder i opinionsundersökningarna inför det spanska valet senare i år.

Den överväldigande majoriteten av utomstående bedömare är dessutom övertygade om att den skuld på ungefär 175 procent av BNP som Grekland har är långsiktigt ohållbar. Bedömningar som gjorts indikerar att en skuld på omkring 120 procent, visserligen är plågsam, men då kan landet ändå fungera någorlunda normalt.

På andra sidan förhandlingsbordet befinner sig inte bara EMU-länderna utan också ECB och IMF, som bildar den så kallade Trojkan. Överenskommelser måste göras även med dessa parter och här kan förhandlingarna bli ännu tuffare. ECB har redan tagit det radikala steget att vägra ta emot grekiska statsobligationer som säkerhet för lån i banken. Därmed stryps en viktig finansieringskälla för grekiska banker.

IMF kan å sin sida tänkas vara lite mer förhandlingsbenäget eftersom bland annat USA vill ha en snabb lösning för att undvika finansiella och ekonomisk turbulens. Dessutom riskerar IMF att bli den organisation som måste hantera det ekonomiska kaos som ett grekiskt utträde ur eurosamarbetet skulle innebära för landet i fråga.

Det riktigt stora motståndet mot att omförhandla de grekiska villkoren kommer i sin tur från flera EMU-länder. Tunga Tyskland har hittills motsatt sig alla krav på omförhandling och får stöd från länder som Finland och Holland. Från franskt håll har man däremot varit mer kompromissvillig.

Vi på Placera ser i likhet med flera utomstående bedömare flera tänkbara Greklands-scenarier.

Det första är att ingen lösning kommer till stånd på kort sikt och att det nuvarande stödpaketet förlängs med ett halvår för att köpa parterna mera tid. Det är en lösning som inte uppskattas av den grekiska regeringen eftersom det skulle ses som ett svek mot väljarna.

Ett andra alternativ är att Trojkan faktiskt ger Grekland lättnader i form av lägre räntor på lånen, erbjuder längre löptider eller ger efter för det grekiska kravet att koppla nivån på räntebetalningarna till den grekiska tillväxten. Däremot görs ingen nedskrivning av den nominella skulden.

Ett tredje alternativet är att Trojkan biter i det sura äpplet och på något sätt får till en nedskrivning av det grekiska skuldberget. Det är en inte särskilt trolig lösning eftersom det skulle skapas ett ovälkommet prejudikat inom EMU-samarbetet även om det också skulle ställas hårda krav på Grekland vid en sådan uppgörelse.

Det fjärde alternativet är att förhandlingspositionerna är så pass låsta att Grekland, efter en bankkollaps eller liknande, tvingas ställa in betalningarna och ta steget ut ur eurosamarbetet.

För finansmarknaderna skulle troligen alternativ ett och två vara hyggligt hanterbara. Att förlänga nuvarande stödpaket skulle dock bara innebära att nästa grekkris snart står inför dörren, inte minst som det skulle kunna tvinga fram ett grekiskt nyval relativt snabbt.

Att ge Grekland betydande räntelättnader vore visserligen politiskt känsligt men skulle snarast uppfattas positivt utifrån finansmarknadens perspektiv.

Regelrätt skuldnedskrivning innebär i sin tur svåra avvägningsproblem och osäkerhet på finansmarknaderna kring vilka följdeffekterna skulle bli. Så även om det troligen är den långsiktigt mest hållbara lösningen så skulle det kunna innebära finansiell turbulens på kort sikt.

Ett grekiskt utträde ur eurosamarbetet ("grexit") skulle i sin tur troligen skapa en period av finansiellt kaos och frågetecken kring eurosamarbetet i stort. Euron skulle tappa, räntorna i andra krisländer stiga och aktiemarknaderna troligen få sig en körare. Men även detta skulle på sikt kunna vara en bättre lösning än att låta den nuvarande situationen bestå.

Vi på Placera tror inte på någon snabb lösning av den uppkomna situationen. Det skulle, mot bakgrund av tidigare erfarenheter, förvåna storligen om parterna i den här förhandlingen skulle komma överens utan betydande konflikter på vägen.

Hittills har aktörerna på finansmarknaderna reagerat med förvånande lugn på den uppkomna situationen men vi räknar med att det framöver kan bli betydligt mer av turbulens. Framför allt om vi börjar närma oss slutet av februari utan någon förhandlingslösning i sikte.