Att Riksbanken sänkte sin styrränta till noll procent har fått fart på politiker, tillsynsmyndigheter och många diversetyckare. Fokus är på hushållens skuldsättning och eftersom det varit en oroshärd även för Riksbanken så är direktionen säkert nöjda med ha fått fart på beslutsfattarna.

Givetvis är det välkommet att något görs för att stävja en alltför hög skuldsättning hos hushållen, eftersom det på sikt skulle kunna bidra både till stigande finansiell osäkerhet i takt med att skuldstocken växer men även till en sämre fungerande ekonomi i stort när hushållen blir allt mer känsliga för störningar på ränte- eller bostadsmarknad.

Det är däremot långt ifrån oproblematiskt att forma åtgärder som både kommer åt problemet med skuldsättningen och inte samtidigt blir en hämsko för ekonomin. Inte minst blir det mycket svårt för Riksbanken att nå sitt inflationsmål på två procent om vi nu börjar strama åt riktigt ordentligt för hushållen.

 Samtidigt är de finanspolitiska möjligheterna att stimulera ekonomin mycket begränsade i och med en svag minoritetsregering och fortsatt hysteriskt fokus på budgetbalans.

När man ser Finansinspektionens (FI) förslag till en ny reglering av bolånen så är det tydligt att man tagit ordentlig hänsyn till att eventuella förslag inte skulle få alltför långtgående effekter på svensk ekonomi i stort. Problemet är att samtidigt kastar de, främst ungdomar, som ska göra sitt första inträde på bostadsmarknaden till vargarna.

I korthet innebär Finansinspektionens förslag att nya bolån ska amorteras ner till 50 procent belåningsgrad i två steg. Först ska lånen amorteras med minst 2 procent varje år ner till 70 procents belåningsgrad. Efter det ska minst 1 procent amorteras årligen ner till 50 procent belåningsgrad.

För den som ska köpa sin första bostad i exempelvis Stockholm blir bostadskalkylen nu radikalt annorlunda.  För ett lån på två miljoner tvingas man nu till en månatlig amortering på 3 400 kronor i månaden.

Här gör Finansinspektionen dessutom en riktig fuling när man gör jämförelsen i amorteringstakt med Bankföreningens befintliga rekommendationer, som får ses som en fiktiv siffra som inte många följer, istället för verkliga och frivilliga amorteringssiffror. 

Det blir dessutom lite absurt att en befintlig bolånetagare, som i sin tur kan vara belånad långt över taknocken, inte kommer att påverkas alls. 

Det troliga är att de nya reglerna kommer att få effekt på nyutlåning och priset på bostäder, framför allt i storstadsregionerna och på kort sikt.  Det kommer också att begränsa rörligheten på bostadsmarknaden eftersom det troligen blir svårare att göra bostadskarriär när nya lån i det fallet måste tas. I andra delar av landet blir effekten högst sannolikt mer begränsad.

Den negativa effekten av de nya reglerna är i stort begränsade till en specifik köpargrupp - som redan tidigare var hårt ansatta – och som nu får ännu svårare att ta sig in på bostadsmarknaden. I Sverige har vi dessutom skapat ett stort underskott på bostäder genom att ha byggt alldeles för lite sedan finanskrisens dagar i början av 1990-talet.

I grunden är alltså situationen på bostadsmarknaden i första hand ett utbuds- och inte ett efterfrågeproblem. 

Görs inget åt detta kommer priserna på bostäder på sikt att fortsätta uppåt och de som i dagsläget redan befinner sig på bostadsmarknaden kan fortsätta att belåna sig i takt med att värdet på bostaden stiger.

Vi på Placera är medvetna om att man måste hantera riskerna med en stigande skuldsättning hos hushållen. Det hade dock varit mer ärligt och rättvist om alla låntagare hade fått vara med och delat på bördan.

Givet dagens låga ränteläge hade en nedtrappning av ränteavdragen varit en lämpligare åtgärd, möjligen med amorteringskrav för alla bolånetagare med hög belåningsgrad.  En successiv nedtrappning av ränteavdragen hade dessutom gjort det möjligt för hushållen att anpassa sig över tid. De negativa realekonomiska effekterna av en sådan åtgärd hade dessutom sannolikt blivit begränsade givet att man varit tydlig med färdriktningen.

För att lösa (de nya) hushållens skuldsättningsproblem på sikt krävs att politikerna gör sitt yttersta för att få fart på nybyggandet av bostäder. Dagens föreslagna åtgärder kommer istället att påverka bostadsbyggandet negativt, framför allt i storstadsregionerna.