Det har kommit en del glädjande siffror över svensk ekonomi under veckan som gått. Tisdagens inköpschefsindex för industrin steg till höga 58,4, vilket var klart över förväntningarna om en uppgång till 55,0.

Tillståndet i tjänstesektorn målas i sin tur upp i liknande ljusa färger. Inköpschefsindexet för oktober steg till 57,6 från 56,9 i september.

Delindexen för affärsvolym och nya order steg bägge till 59,0 och ligger därmed med bred marginal över det 50-streck, som enligt tumregeln, markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång.

Delindexet för sysselsättningen föll däremot från 57,1 i september till 55,3 i oktober. 

Inköpschefsindexen talar för att svensk ekonomi kan få en riktigt trevlig avslutning på 2016, men kanske målar ändå indexen upp en lite för optimistisk bild av svensk ekonomi.

Under torsdagens publicerade SCB hårda data över industriproduktion och orderingång i industrin i september. Här noteras en rejäl rekyl uppåt i september efter överraskande svaga augustisiffror.

I september steg industriproduktionen med 6,8 procent jämfört med augusti medan motsvarande utveckling för orderingången i industrin var 7,3 procent.

Förhoppningsvis är det här början på en mer positiv trend för industrin som annars haft det tufft under större delen av 2016.

Sett över perioden januari-september 2016 jämfört med motsvarande period i fjol har industriproduktionen stigit med betydligt mer blygsamma 2,2 procent och faktiskt sjunkit med 0,7 procent under den senaste tremånadersperioden.

Orderingången har under 2016 sjunkit med 1,7 procent totalt och med 3,4 procent på exportmarknaden. Alla siffor är kalender- och säsongsjusterade.

Mönstret som etablerats under 2016 är att inköpschefsindexen för industrin, som baseras på mer subjektiva omdömen, tenderat att vara betydligt starkare än vad som senare kunnat utläsas i faktiska hårddata.

Det gäller därför att vara försiktigt med att dra alltför långtgående, positiva slutsatser utifrån dagens siffror, även om de är hoppingivande.

För tjänstesektorn är bilden lite annorlunda. Här stiger visserligen produktionen med mer blygsamma 0,5 procent från augusti till september men sett över perioden januari till september jämfört med motsvarande period i fjol är uppgången hela 3,8 procent.

Så det råder ingen tvekan om att det är tjänstesektorn som förnärvarande är motorn i svensk ekonomi. Därför är det också lite oroväckande att tjänsteproduktionen legat still under tremånadersperioden juli till september men här väntar vi oss starkare siffor mot slutet av året.

Sett över en längre tidsperiod blir skillnaden mellan utvecklingen för industrin respektive tjänstesektorn riktigt dramatisk. Sedan finanskrisen inleddes mot slutet av 2008 har industrin närmast stadigt tappar mark både i faktisk volym och relativt tjänstesektorn.

Det stora undantaget är rekylåret 2010 (se diagram men notera att septembersiffrorna inte ingår i underlaget).

Faktum är att industriproduktionen i Sverige nu ligger närmare 20 procentenheter under volymerna från innan finanskrisens dagar medan ungefär motsvarande uppgång kan noteras för tjänsteproduktionen. 

Så är det något som de senaste årens finanskriser bidragit till är det att ytterligare skynda på omvandlingen av Sverige från industri- till tjänsteekonomi.

Från en svensk makrohorisont blir det därför allt viktigare att bevaka det som händer i tjänstesektorn, även om industrin är och förblir en viktig faktor i svensk ekonomi.

Men till fornstora dagar lär knappast industrin hitta tillbaka. För det talar inte minst att tillväxten i den globala världshandeln mer än halverats sedan finanskrisen.