Sverige befinner sig i en unik situation – precis som Riksbanken själv indikerar. Samtidigt som ekonomin visar tecken på att skjuta fart, bostadspriserna stiger och hushållen börjat låna i en allt raskare takt så sänker Riksbanken sin styrränta till 0,25 procent.

Och inte nog med det. En första räntehöjning väntas nu dröja till slutet av 2015. Banken flaggar dessutom för att ytterligare räntesänkningar kan bli aktuella innan dess.

Det som däremot gäckat banken under en längre tid är att inflationen fortsatt att var förtvivlat låg och att Riksbanken därmed missat sitt inflationsmål på 2,0 procent under de senaste tre åren.

Så nu tar man fram storsläggan och håller tummarna för att det på sikt ska få inflationen att ta fart. Det återstår att se men Riksbankens prognos är att den underliggande inflationen (KPIF), där effekten av ränteförändringar räknas av från prisförändringarna, ska stiga till 2,0 procent i början av 2016.

Givet att Riksbanken ändå endast gör marginella nedjusteringar i sin inflationsbana finns dessutom en överhängande risk för att inflationen kommer att fortsätta trilla in under prognos och därmed tvinga fram ytterligare räntesänkningar i närtid.

Att Riksbanken tar i rejält den här gången ska ses i ljuset av av att den missat inflationsmålet under en längre tid och att det egentligen inte finns särskilt mycket handlingsutrymme kvar. Dessutom anpassar Riksbanken nu räntenivån till de som gäller i stora delar av vår omvärld. Ett skäl till detta är att en mindre sänkning skulle kunnat bidra till att kronan åter började stärkas, vilket ytterligare skulle försvårat möjligheterna att nå inflationsmålet.

Det här är också ett sätt för Riksbankens direktion att stävja den allt mer omfattande kritik som riktats mot den. Att höga politiker öppet kritiserat banken skulle på sikt kunna leda till ett minskat oberoende, något som säkert funnits med i tankarna hos direktionsledamöterna.

Riksbanksdirektionen är dock mycket tydlig med att poängterar att den låga räntan riskerar att pumpa upp skuldsättningen hos hushållen ytterligare.

Att Stefan Ingves och Kerstin af Jochnick förordar en mindre sänkning än de övriga i direktionen beror just på deras oro för skuldsättningen. Det är dessutom närmast unikt i centralbanksvärlden att centralbankschefen reserverar sig mot majoritetens räntebeslut.

Direktionen uppmanar i skarpa ordalag andra aktörer (läs Finansinspektionen och regeringen) att vidta åtgärder som är direkt riktade mot hushållens efterfrågan på krediter. Det som kanske ligger närmast till hands är att Finansinspektionen ökar trycket på bankerna att införa ett amorteringskrav. Att regeringen, så här nära valet, skulle agera är däremot mindre troligt.

Inte att förvåna har kronan försvagats och marknadsräntorna sjunkit efter Riksbankens räntebesked.

Det ska dock konstateras att mycket redan var inprisat på marknaden och att effekten, efter att krutröken lagt sig, kanske inte blir så stor som man kanske skulle väntat sig efter en sån här överraskning.