I det penningpolitiska protokollet från Riksbankens möte den 1 juli kan konstateras att det råder ganska god samstämmighet bland direktionsmedlemmarna om den förda penningpolitiken med negativ styrränta och omfattande obligationsköp.

Visserligen reserverade sig färske direktionsmedlemmen Henry Ohlsson mot beslutet att sänka reporäntan till -0,35 procent men han ställde sig samtidigt bakom analysen att penningpolitiken bör vara mycket expansiv, även om banken numera trampar på relativt okända penningpolitiska marker.

Det var flera skäl som fick direktionsmedlemmarna att driva igenom en sänkning av styrräntan med 0,10 procentenheter och utöka köpen av statsobligationer med 45 miljarder kronor.   

En viktig faktor var att den svenska kronan åter hade börjat stärkas sedan den tappat i värde i samband med att Riksbanken började laborera med negativ styrränta i slutet av februari. Och sedan räntebeslutet tog har också den svenska kronan försvagats.

En andra faktor var att inflationen i utgångsläget fortfarande låg långt under målet på 2 procent, även om direktionsmedlemmarna samtidigt poängterade att inflationen numer visade en stigande trend. Den underliggande inflationen (KPIF) överraskade dessutom på uppsidan när den steg till 1,0 procent i maj. 

En tredje varden expansiva penningpolitik som bedrivs i vår omvärld och som på sikt riskerar att bidra till att den svenska kronan åter börjar stärkas.

Dessutom poängterade vice riksbankschefen Per Jansson att han vill värna inflationsmålet som ankare för svensk pris- och lönebildning. Det har ju kommit signaler från arbetsgivarhåll att man istället för inflationsmålet vill utgå från den faktiska inflationen i samband med nästa års avtalsrörelse.

Slutligen ansåg de flesta direktionsmedlemmarna att riskerna för ekonomiska bakslag ökat i samband med eskalerandet av Greklandskrisen, även om utgångspunken för resonemangen var att en lösning skulle nås.

Direktionsmedlemmarna var dessutom rörande överens om att det kunde bli aktuellt med ytterligare åtgärder om utvecklingen skulle bli sämre än väntat. Bland möjliga åtgärder som diskuteras fanns ytterligare sänkningar av styrräntan, ännu större obligationsköp, direkta valutainterventioner samt att lansera ett program för utlåning till företag via banksektorn.

Sedan det penningpolitiska mötet den 1 juli har den handelsvägda svenska växelkursen (KIX) visserligen försvagats men ligger numera på relativt stabila nivåer. Greklandskrisen har eskalerat, även om vi nu ser ut att vara på väg mot en lösning.

Det viktigaste som hänt är dock att den uppåtgående trenden för inflation tycks ha brutits. I juni landade inflationstakten (KPI) på -0,4 procent och den underliggande inflationen, där effekten av räntesatsförändringar räknats av, sjönk till 0,6 procent. Bägge siffrorna är under Riksbankens färska prognoser.

Flera marknadsanalytiker börjar också resonera i riktningen att det är den (relativt sett) höga majsiffran som är undantaget och att inflationstrycket i Sverige förblir problematiskt lågt (se diagram).

Om Riksbanken ska agera konsekvent utifrån den extremlinje den valt borde det därför bli aktuellt med ytterligare åtgärder under hösten. I första hand nya räntesänkningar och utökade obligationsköp. Ytterligare försvagning av kronan skulle kunna rädda banken från fler galna beslut.