Den svenska inflationen (KPI) biter sig envist kvar under nollstrecket och landade på -0,2 procent i november jämfört med motsvarande månad i fjol.  Den underliggande inflationen (KPIF), där effekten av räntesatsförändringar rensas bort, landade för motsvarande period på 0,6 procent.

För Riksbanken är det här inga chocksiffror utan bägge inflationssiffrorna hamnar i trakten av de prognoser som bankens ekonomer lade fram i samband med det penningpolitiska mötet i oktober. Mötet som innebar att Riksbanken sänkte sin styrränta till 0 procent.

Ändå är givetvis dagens inflationssiffror ett tecken på att det fortfarande är en lång väg kvar att vandra innan Riksbanken börjar närma sig sitt inflationsmål på två procent.

Enligt den undersökning av inflationsförväntningarna bland utomstående bedömare som TSN Prospera publicerade under gårdagen så ska det vara en närmast omöjlig uppgift att nå inflationsmålet inom en rimlig tid.

Enligt denna undersökning väntas en inflation på 1,1 procent på två års sikt och 1,7 procent på fem års sikt. Vid motsvarande undersökning i september var dessa siffror 1,4 respektive 1,8 procent.

Givet den låga inflationen i utgångsläget och dessutom sjunkande inflationsförväntningar så är det kanske inte så förvånande att det redan börjat spekuleras kring att Riksbanken måste ta till mer okonventionella penningpolitiska åtgärder för att nå sitt inflationsmål på två års sikt.

Vi på Placera tror dock att åtgärder som köp av obligationer eller andra typer av värdepapper inte är aktuella i närtid. Det är först om inflationen skulle sjunka ytterligare från dagens nivåer, och dessutom bita sig kvar där, som så radikala åtgärder kan bli aktuellt.

I den bästa av världar skulle Riksbanken dessutom kunna peka på en fortsatt stark utveckling på den svenska arbetsmarknaden. Enligt SCB steg antalet sysselsatta med 81 000 personer i november jämfört med motsvarande månad i fjol och antalet arbetade timmar steg med 2,2 procent. Siffror som i normalfallet skulle tas som intäkt för att det är god fart i svensk ekonomi och att löneökningarna därmed skulle ta fart.

Det finns dock inga tecken på stigande lönetryck och eftersom utbudet av ny arbetskraft också stiger snabb så biter sig arbetslösheten kvar på höga 7,9 procent. Det är faktiskt något högre än i Riksbankens prognoser från oktober.

På måndag håller riksbanksdirektionen nästa penningpolitiska möte med sedvanligt räntebesked, till oss vanliga dödliga, dagen efter.  Eftersom banken redan har nollränta och det är svårt att tro på radikala penningpolitiska satsningar redan nu så blir den intressanta delen vilka förändringar som banken gör i synen på ekonomin och på den framtida räntebanan.

Ökad globala osäkerhet kring tillväxten och sjunkande inflationsförväntningar kan innebära att banken skruvar ner sina prognoser kring svensk tillväxt och dessutom skjuter fram en första räntehöjning ytterligare något - en av de få mer konventionella penningpolitiska åtgärder som finns kvar i Riksbankens arsenal. Idag ligger prognosen på att en första räntehöjning är aktuell försommaren 2016.