Redan i förra veckan flaggade Riksbanken för att valutainterventioner kunde bli aktuella i närtid och i går tog banken ytterligare ett steg i den riktningen.

På ett extrainsatt penningpolitiskt möte delegerades beslut om valutainterventioner till Stefan Ingves och förste vice riksbankschefen. Det betyder att banken när som helst kan besluta sig för att börja sälja kronor i stor skala.

I första hand ska man kanske ändå se Riksbankens agerande som ett försök att genom tydliga signaler hejda den kronförstärkning som pågått sedan slutet av november i fjol. Utan att banken för den skull behöver skrida till verket och börja sälja kronor.

Delvis har strategin varit lyckosam eftersom kronan försvagats från runt 9,13 kronor per euro vid årsskiftet till 9,21 i dag. Mot den amerikanska dollarn har kronan under samma period gått från 8,35 till 8,53 kronor per dollar.

Det betyder ändå bara att den svenska kronan nu är tillbaka på nivåer den låg på kring juldagarna och att den handelsvägt fortfarande är betydligt starkare än i Riksbankens prognos från decembermötet. För att få till en tydligare försvagning kan Riksbanken därför tvingas skrida till verket.

I praktiken har Riksbanken obegränsade möjligheter att sälja kronor mot utländsk valuta, så eventuella valutainterventioner ska inte sammanblandas med försvaret för den fasta växelkursen under Bengt Dennis dagar.

Att Riksbanken har så stora möjligheter att sälja kronor betyder att chansen för att banken verkligen lyckas med sina intentioner är större den här gången.

Men en tillväxt i Sverige på närmare 4 procent, stora överskott i bytesbalansen och en finansmarknad som tycks positionerad för en kronförstärkning försvårar för Riksbanken.

Fundamentalt kan Riksbanken knappast hävda att den svenska kronan i dagsläget är undervärderad och en valutaintervention i syftet att ytterligare försvaga kronan lär knappast ses med blida ögon i omvärlden. Det betyder i praktiken att Sverige exporterar sina inflationsproblem till länder och regioner i betydligt sämre ekonomiskt skick.

Dessutom finns en påtaglig risk för att finansmarknadens aktörer kommer att betrakta den försvagning som sker i samband med att Riksbanken agerar i valutamarknaden som ett utmärkt tillfälle att köpa kronor. På sikt räknar ju även Riksbanken själva med att den svenska kronan ska stärkas betydligt från dagens nivåer. Det är därmed bara själva tidsförloppet som tycks vara bankens problem.

Ett ytterligare skäl för Riksbankens agerande är säkerligen att banken vill skicka ut en sista, desperat signal till avtalsparterna i de pågående löneförhandlingarna att värna inflationsmålets roll som ankare i svensk lönebildning. Det finns mycket lite som tyder på att banken kommer att lyckas med det syftet.

Det mesta talar för att inflationen i Sverige, som uppvisat en uppåtgående trend (KPIF), åter kommer att börja vända ner under loppet av 2016. Det måste sannolikt till en jätteförsvagning av kronan för att detta inte ska ske. Vi på Placera ställer oss tveksamma till att det vore möjligt eller ens önskvärt att agera så kraftfullt från Riksbankens sida.

I en global låginflationsmiljö, med låga inhemska löneökningar, sjunkande råvarupriser och fundamenta som talar för att kronan ändå kommer att stärkas på sikt vore det nog klokare för Riksbanken att kasta in handduken. Det kommer helt enkelt att ta tid att åter nå inflationsmålet på 2 procent.

Ändå talar det mesta för att Riksbanken kommer att genomföra valutainterventioner i närtid och ta den svenska penningpolitiken i en än mer extrem riktning. Vi på Placera tycker det är olyckligt – och agerande riskerar att bara bli ett ”hårt” slag i luften.