Det finns en, för världsekonomin, olycksalig trend i de handelsbalanssiffror som under måndagen presenterats för både Kina och Tyskland. Dessa två länder är egentligen tänkta som två stabila motorer i den globala ekonomi, som tillsammans med USA och Storbritannien, ska borga för att länder med djupare ekonomiska problem ska få välbehövlig draghjälp.

Men som ekonomierna i Kina och Tyskland utvecklas ser det snarare ut som att de bidrar till att öka obalanserna i den globala ekonomin.

Den goda nyheten för Kina är att exporten visserligen fortsätter att utvecklas positivt. I juli steg exporten med 14,5 procent i årstakt och i augusti steg den med 9,4 procent. Bägge exportsiffrorna klart över analytikernas förväntningar.

Importen utvecklas däremot åt andra hållet. I juli backade den kinesiska varuimporten med 1,6 procent i årstakt och i augusti med-2,4 procent. Följden har blivit att den kinesiska handelsbalansen (export-import) slog nytt rekord i augusti med ett överskott på hela 49,8 miljarder dollar.

Den här utvecklingen av utrikeshandeln rimmar illa med den kinesiska ledningens uttalade intention att det framför allt ska vara den inhemska efterfrågan som ska stå för tillväxten. 

Frågor som väcks är om det fortsatt är så att den politiska ledningen framför allt har exporten i fokus eller om man helt enkelt saknar medel för att ställa om ekonomin.  För det förstnämnda talar att man låtit den egna valutan, yuanen, försvagas mot dollarn under stora delar av 2014 medan en överhettad fastighetsektor talar för den andra tolkningen.

Även i Tyskland utvecklas utrikeshandeln positivt i sig men väcker samtidigt frågetecken kring landets roll som motor för återhämtningen i EMU-området. I juli steg exporten med 4,7 procent i årstakt medan importen backade med 1,8 procent. Följden blev ett rekordöverskott i utrikeshandeln på 22,2 miljarder euro (31,3 miljarder dollar). Det ska jämföras med juni månads handelöverskott för EMU-området som helhet som landade på 13,8 miljarder euro.

Sedan lång tid tillbaka har bedömare, som exempelvis Internationella valutafonden, uppmanat Tyskland att göra mer för att stimulera den inhemska efterfrågan. Både för att få ner ett alldeles för högt handelsöverskott och för att ge andra länder inom EMU-området lite extra draghjälp. Hittills har Tyskland motsatt sig sådana propåer men nu kommer sannolikt trycket på landet att göra något att öka radikalt.

Problemet inom EMU-området är ju att växelkursmekanismen numera satts ur spel och då krävs andra sätt för att göra den nödvändiga kostnadsanpassningen. Den minst smärtsamma vägen är att Tyskland låter löneutveckling och inhemsk efterfrågan ta bättre fart. 

Den sammantagna bedömningen av dagens handelsbalanssiffror är att rekordöverskotten bidrar till att öka de globala ekonomiska obalanserna samtidigt som de också är styrkebesked för de enskilda ekonomierna.

Men nya strategier samtidigt behövs för att Kina och Tyskland verkligen ska kunna stötta den globala återhämtningen.