Det blev en kort lättnad för Riksbanken när inflationen i december låg över nollstrecket samtidigt som den underliggande (KPIF), där effekten av ränteförändringar räknas av, steg till 0,8 procent. Äntligen såg det ut som att inflationen så sakteligen skulle ticka uppåt och ge en majoritet av direktionen skäl att undvika ytterligare räntesänkningar. Den senaste sänkningen av reporäntan i mitten av december till 0,75 procent skedde ju under viss vånda.

I samband med förra veckans räntebesked, och i kommentarer i samband med detta, gav också  ledamöter i riksbanksdirektionen tämligen tydligt uttryck för att det nu var slut på perioden med räntesänkningar.

Men när inflationssiffrorna för januari publicerades på tisdagsmorgonen visade det sig att inflationen åter sjunkit ner under nollstrecket. Inflationstakten i januari landade på -0,2 procent (se diagram). Det var klart under Riksbankens färska prognos om en KPI-inflation i januari på 0,1 procent. Dessutom backade KPIF ner till 0,4 procent, också det klart under Riksbankens bedömning från förra veckan.

Utgår vi från Riksbankens, något svajiga, prognoser så ska prisnedgångarna fortsätta under de kommande månaderna. I värsta fall står vi därför inför en längre period med deflation.

Samtidigt har Riksbanken släppt något på sitt tidigare fokus på hushållsutlåningen som, med en årlig ökningstakt på strax under fem procent, inte längre betraktas som ett akut problem. Istället har det skett en återgång till att sätta inflationen i fokus. Säkert med förhoppningen att den sakta men säkert skulle tugga sig uppåt.

Det blir med andra ord en grannlaga uppgift för Riksbanken, med riksbankschef Stefan Ingves i spetsen, att motivera varför banken inte ska sänka räntan ytterligare. Det blir svårt att hävda att inflationen trots allt är på väg, inte minst mot bakgrund av att stora missar under senare år eroderat förtroendet för bankens inflationsprognoser.

Den omedelbara reaktionen på finansmarknaden på dagens inflationssiffra var också att trycka ned både marknadsräntorna och kronan. Anmärkningsvärt är att det framför allt är  räntorna på lite länge löptider som trycks nedåt.

En tolkning av reaktionerna kan vara att marknadsaktörerna visserligen tonar ner sannolikheten för nya räntesänkningar men att den första räntehöjningen, som Riksbanken aviserat till någon gång i inledningen av 2015, nu försvinner en bra bit längre fram i tiden.

Händer det inget överraskande med februariinflationen så är det också ett högst troligt scenario att Riksbanken tvingas backa från sina ränteprognoser i samband med nästa penningpolitiska besked den 9 april.