En delförklaring är givetvis att ECB-stimulanserna var, om inte de sista, i alla fall ett av de sista stimulanspaket som på kort sikt skulle kunna skicka världens börser till nya höjder. Efter ECB ser det därför ut som att markanden blivit mer känslig för negativa överraskningar och i högre grad fokuserar på den realekonomiska utvecklingen.

Men innan vi helt avfärdar riskapiten som motor för fortsatt stigande börskurser kan det vara värt att påminnas om att det framför allt är de utvecklade ekonomiernas börser som utvecklats relativt svagt i juni. Börserna i EMU-området och USA ligger dessutom fortfarande på plus.

Många tillväxtbörser har istället haft en imponerande utveckling och exempelvis har BRIC-börserna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) stigit med i genomsnitt 4,4 procent hittills i juni. Så visst finns det riskvilja kvar hos placerarna.

Nu har dock konjunkturen åter kommit i fokus, inte minst efter att Världsbanken justerade ner sin prognos för årets globala tillväxt från 3,2 till 2,8 procent. Huvuddelen av nedjusteringen berodde på USA:s svaga inledning på året och att krisen i Ukraina trots allt påverkar den globala ekonomin negativt. Så det är inget som egentligen borde förvåna.

Men nu staplas ytterligare riskfaktorer på ett i utgångsläget lite svagare marknadssentiment.

Att amerikanska makrostatistik under senare tid inte riktigt orkat upp till förväntningarna är en sådan faktor. Torsdagens detaljhandelssiffror för maj var svagare än väntat och landade på 0,3 procent jämfört med maj medan förväntningarna på 0,6 procent.

Dessutom var veckostatistiken över arbetsmarknaden något svagare än väntat. Det här bör inte betyda att den amerikanska återhämtningen redan toppat men kanske att den blir svagare än väntat.

Ett nytt hot är också ett stigande oljepris i spåren på oroligheterna i Irak, även om de flesta inte tycks tro att det ska bli något större hot mot oljeexporten i stort.

Men kanske är det viktigaste skälet till att investerarna drar öronen åt sig de stigande spekulationerna om att räntehöjningarna i bland annat USA och Storbritannien kan komma betydligt tidigare än vad många marknadsaktörer räknat med.

Nu senaste var det den brittiska centralbankschefen Mark Carney som i torsdagskvällens tal indikerade att den brittiska styrräntan snart kan börja röra sig uppåt från dagens nivå på 0,5 procent. Han har annars varit en försiktig centralbankschef och betraktats som en riktig ränteduva. Ett tydligt tecken på nervositeten det skapat är att den brittiska börsen hör till fredagens stora förlorare.

Till detta ska givetvis läggas att börsen har några år av stadig uppgång bakom sig och att många därför är nervösa för att det ska komma en större korrektion.

Huruvida det här är starten på en större börskorrektion eller bara ett kort hack i kurvan är givetvis svårt att sia om. Rent konjunkturmässigt tycker vi på Placera att det inte borde vara ett så stort hot eftersom USA fortsätter att växa samtidigt som Kina visar nya livstecken och EMU-området trots allt stapplar på.

Men vaksamheten på de kortsiktiga konjunktur- och räntesignalerna har definitivt ökat från vår sida.