Brexit fortsätter att hänga som en våt filt över finansmarknaderna. Den svenska börsen har backat med omkring 7 procent i juni och lika illa är det på de flesta av Europas börser. Aningen förvånande är att den brittiska börsen fallit mindre, även om pundet fortsätter att tappa.

Mot den svenska kronan har pundet rört sig från 12,15 kronor per pund vid månadsskiftet maj/juni till dagsnoteringen på runt 11,85. Mot den amerikanska dollarn är nedgången större.

Värt att notera är dessutom att den tyska tioårsräntan gjort den schweiziska och japanska sällskap och numera noteras under nollstrecket. Räntan ligger på -0,02 procent.  

Brexit-kampanjerna har tillfälligt lagts på is efter mordet på parlamentsledamoten och EU-anhängaren Jo Cox igår, men opinionsundersökningarna fortsätter rullar in och enligt Financial Times har Ja-sidan nu en betryggande ledning på runt 5 procentenheter.

Den finansiella turbulens som oron för en Brexit skapat – och som både nej-sidan och flera utomstående betraktare varnar kommer förvärras vid ett uttåg – tycks därmed inte göra några nämnvärda avtryck i opinionen.

Igår varnade IMF för både de negativa realekonomiska effekterna och inverkan på det långsiktiga politiska arbetet i EU. Även Bank of England, i samband med sitt penningpolitiska beslut igår, underströk konsekvenserna av ett uttåg.

I analytikerkåren finns dessutom riktiga dysterkvistar som räknar med brittisk (och global) recession, ett ras för pundet och börser som går ner med 20-25 procent om britterna röstar för utträde.

Allt fler oberoende röster tycks dock tona ner den ekonomiska innebörden av en Brexit. Ett skäl som lyfts fram är att det är själva osäkerheten kring valresultat som i sig gör placerare nervösa. Med omröstningen ur världen är en revansch för nedtryckta tillgångar inte osannolik.

Ett tydligt exempel i närtid är oljepriset. När de stora oljeproducenterna i våras skulle mötas i Doha och tala sig varma för produktionsbegränsningar var det många som varnade för att ett misslyckande skulle föranleda ytterligare press på oljepriset.

Mötet blev ett misslyckande men var ändå starten på en osedvanlig revansch för oljepriset som sedan dess stigit från runt 41 till som högst runt 52 dollar per fat (Brent). Det var först i samband med Brexitoron som oljepriset började falla tillbaka.

Det för oss in på det andra skälet till att en Brexit kanske inte är det som finansmarknaderna borde oroa sig för. Ett slutgiltigt brittiskt EU-utträde dröjer minst två år. Men även på ja-sidan tycks 2020 vara ett mer rimligt alternativ. De direkta realekonomiska konsekvenserna borde därmed vara marginella. Istället handlar det mer om vilken effekt som sprider sig från den finansiella sektorn.

Förtroendeindikatorerna lär däremot få sig en knäck.  Men de kan också snabbt återhämta sig, som historien visat. Så fortsatt är det utvecklingen för den globala ekonomin som borde vara finansmarknadens fokus.

Den tredje faktorn,och kanske mest intressant, är retoriken, som snabbt kommer ändra skepnad. Politiker som analytiker som målat upp Brexit som en katastrof kommer sannolikt spela ner de kortsiktigt negativa effekterna.

Dessutom tål det att upprepas att folkomröstningen inte är beslutande och att mycket hinner hända på de år som Storbritannien och EU ska förhandla.  Sett till EU-folkomröstningars historia lär britterna ges en ny chans att rösta ”rätt”.  Ska vi säga 2018?