Det råder väl ingen som helst tvekan om att den här veckans absoluta makrohöjdpunkt är torsdagens penningpolitiska besked från den europeiska centralbanken (ECB). Chefen Mario Draghi har under de senaste veckorna, i ett flertal tal, gjort sitt bästa för att lyfta förväntningarna på vad ECB ska leverera i form av nya stimulanser.

Hans ordval har i några fall påmint om de ”löften” att göra vad som krävs för att säkerställa eurons överlevnad som gjordes under brinnande eurokris och som hade en påtaglig effekt på finansmarknaden. Den här gången är fokus inriktat på att så snabbt som möjligt få upp inflation och inflationsförväntningarna så att de närmar sig inflationsmålet på två procent.

Det råder dock viss oklarhet med vilket mandat han tryckt ut budskapet att ECB står redo att implementera nya åtgärder. Andra ur den beslutande direktionen har varit betydligt försiktigare i sina ordval och betonat att man i första hand vill fortsätta att rulla ut redan beslutade satsningar och avvaktat effekterna av dessa.

Men den makrostatistik som rullat in från EMU-området under den senaste månaden talar definitivt i favör för den mer stimulansinriktade penningpolitik som Mario Draghi tycks företräda.

Fredagen siffror över arbetslöshet och inflation var i det sammanhanget bara några i raden av siffror som kommit in sämre än väntat under november. Arbetslösheten bet sig kvar på 11,5 procent och mycket talar för att den trendmässiga nedgången i arbetslösheten som skett sedan hösten 2013 därmed kan vara på väg att brytas (se diagram).

Inflationen sjönk i sin tur till 0,3 procent och att ECB:s nuvarande stimulansåtgärder har svårt att bita bekräftas dessutom av att både penningmängdstillväxt och nyutlåning fortsätter att utvecklas svagt. I oktober steg penningmängden, mätt som M3, med måttliga 2,5 procent samtidigt som nyutlåningen till privat sektor sjönk med 1,1 procent.

Åt det mer positiva hållet drar i sin tur ett starkare än väntat tyskt IFO-index i november men den positiva överraskningen fick sig en liten törn när inköpschefsindex för industrin i hela EMU-området publicerades på måndagsmorgonen. Inköpschefsindexet backade till 50,1 i november och orkar därmed med mycket knapp marginal över det 50-streck som enligt tumregeln markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång.

Samtidigt har börserna i EMU-området rört sig uppåt, marknadsräntorna sjunkit till rekordlåga nivåer och euron tappat mot den amerikanska dollarn. Allt detta är tecken på att förväntningarna på att ECB ska leverera successivt har skruvats upp.

Nu är det långtifrån säkert att ECB-ledningen ändå kommer att leverera de storskaliga köpen av bland annat statsobligationer som många på marknaden går och hoppas på. Mer troligt är att det kommer att ske först i början av nästa år, men att Draghi på torsdagens presskonferens ändå krattar rejält i manegen för att så kommer att ske.

En tämligen allmän bedömning på finansmarkanden är att köp av statsobligationer måste till för att ECB ska klara målet att expandera sin balansräkning med 1 000 miljarder euro.

Förväntningarna på torsdagens ECB-besked är högt ställda och därmed finns också en påtaglig risk för besvikelser. Onsdagens BNP-siffor för EMU-området blir en viktig input inför mötet. Väntat är att BNP ska ha vuxit med måttliga 0,2 procent mellan det andra och tredje kvartalet.

Ett kraftigt sjunkande oljepris slår i sin tur åt två håll. Dels pressar det ner inflationen ytterligare, dels ger det en tillväxtimpuls till euroområdet. Var ECB-ledningen väljer att lägga fokus på kan betyda en del för torsdagens beslut.