Att det blev ett maktskifte i samband med det svenska valet var ingen större överraskning sett till hur det sett ut i opinionen under de senaste veckorna. Visserligen lyckades Alliansen krympa avståndet till de röd-gröna under den sista veckan men inte nå ända fram.

Eftersom Sverigedemokraterna samtidigt gjorde ett mycket starkt val och stärkte sin vågmästarroll blev valresultatet det kanske sämsta tänkbara ur finansmarknadens perspektiv.  Samtidigt ska effekterna av valresultatet inte överskattas, i alla fall inte på kort sikt.

Vi får högst sannolikt en minoritetsregering med Socialdemokraternas Stefan Löfven som statsminister men han får en grannlaga uppgift att få regeringsarbetet att löpa smidigt under de kommande fyra åren.

De närmaste veckorna ska han fått till ett regeringsunderlag, en regeringsdeklaration för den kommande mandatperioden samt en budgetproposition för det närmaste året.  En ny budget måste presenteras inom två månader.

Paradoxalt nog har Fredrik Reinfeldt gett honom lite hjälp på traven i och med att han under gårdagskvällen aviserade sin avgång som Moderatledare. Det innebär att Alliansen inte kommer att stöka till regeringsbildningen utan kommer att acceptera en regering ledd av Stefan Löfven.

Ett lite rumphugget Moderaterna, på jakt efter en ny ledare, innebär sannolikt också att det blir lite lättare för den nya regeringen att få igenom delar av sin politik. Det gäller inte minst den kommande budgeten.  Sannolikt måste  Stefan Löfven söka stöd hos Vänsterpartiet för att garanterat få igenom sin budget eftersom en enad Allians annars skulle kunna rösta ner hans budgetförslag.

Frågan är dock hur Alliansen skulle reagera om Löfven valde att inte söka direkt stöd hos Vänsterpartiet.  Skulle Alliansen då välja att rösta ned budgeten och samtidigt tvinga fram ett nyval? Då utan Fredrik Reinfelt och Anders Borg som under hela regeringstiden varit Alliansens starkaste kort.

Vi håller ett scenario där Alliansen tar chansen att rösta ner budgeten som osannolikt men osäkerheten kring regeringsbildning och budget kommer att hålla, framför allt internationella placerare, på halster. På kort sikt ska det innebära en fortsatt svagare krona även om vi nu ser att kronförsvagingen som skett inför valet kommit av sig lite grann.

På räntesidan väntar vi oss ett kortsiktigt uppåttryck på de långa marknadsräntorna men de internationella ränterörelserna spelar en betydligt större roll för räntesättningen än den nya regeringens ekonomiska politik.

Den i utgångsläget låga svenska inflationen bidrar dessutom till att Riksbanken kan fortsätta att hålla en extremlåg ränta även om kommande skattehöjningar kommer att pressa upp inflationen något.

På kort sikt tror vi på Placera att en regering bestående av S och MP har hyfsade förutsättningar att fungera och driva igenom delar av sin politik.

På längre sikt tror vi däremot att den nya regeringen kommer att få de kämpigt med att få igenom många av sina förlag.

Sverigedemokraterna har i de flesta fall valt att stötta Allianssidan och vi ser inte hur det ska förändras under kommande mandatperiod. Därmed kan Alliansen, om man håller ihop, rösta ner viktiga politiska förslag. På sikt går vi därmed antigen mot en blocköverskidande regering eller ett nyval, där det senare scenariot är det mest troliga.