Efter att protokollet från den amerikanska centralbankens penningpolitiska möte i september släpptes så har sannolikheten för en räntehöjning redan i december ökat. Hela 14 av de 17 ledamöterna i räntekommittén ser en räntehöjning innan årsskiftet som sitt huvudscenario. Tre av dessa ville höja räntan redan i september.

På finansmarknaden prissätts en decemberhöjning till cirka 70 procents sannolikhet. Normalt sett brukar Federal Reserve agera först när sannolikheten har krupit upp mot 60 procent.

Ett annat argument för att centralbanken verkligen kommer att höja i december är att ytterligare en utebliven räntehöjning skulle nagga på förtroendet för banken. Det börjar ju bli smått löjligt med alla hot/löften om en räntehöjning som sedan inte förverkligas.

Till centralbankens försvar kan ändå sägas att det kommit en del negativa överraskningar inför att den tänkt agera. I något fall har arbetsmarknadsstatstiken varit överraskande svag och utfallet i den brittiska folkomröstningen kring EU-medlemskapet fick också ledamöterna att tveka.

Att arbetsmarknaden fortsatt att utvecklas starkt och att arbetslösheten närmar sig, eller redan befinner sig på, någon form av normalnivå var för många ledamöter huvudargumentet för att centralbanken så sakteligen måste fortsätta att strama åt den mycket expansiva penningpolitiken. 

Men i synen på hur stram arbetsmarknaden i realiteten är skiljer det sig en hel del mellan olika ledamöter.

En grupp hävdar att arbetsmarknaden redan är så stram att det är nödvändigt att succesivt strama åt penningpolitiken, annars riskerar inflationen att ta sådan fart under de kommande åren att Federal Reserve tvingas till både större och snabbare räntehöjningar än vad som egentligen vore önskvärt. 

På finansmarknaden brukar man kalla det att centralbanken hamnar ”bakom (ränte)kurvan”.

En annan grupp pekar på att det egentligen är först nu som arbetsmarknaden fått så mycket fart att de som tidigare valt att ställa sig utanför arbetskraften, då de inte ansett det lönt att ens söka arbeten, nu börjar återvända. Deras bedömning är att det är farligt för centralbanken att agera för snabbt eftersom det skulle riskera att dämpa den pågående förbättringen på arbetsmarknaden.

Sett till den senaste tidens arbetsmarknadsstatistik har den sistnämnda gruppen mer på fötterna eftersom stigande sysselsättning inte inneburit minskad arbetslöshet. I takt med att folk fått jobb har nya arbetssökande dykt upp. Fortsätter det mönstret under de kommande månader är det något av ett drömscenario för börsen.

Skulle å andra sidan den förstnämnda gruppen visa sig har rätt och löneutvecklingen tar fart så är det sannolikt ett mardrömsscenario för, inte bara den amerikanska, utan de flesta av världens börser.

Snabba, framtvingade räntehöjningar skulle definitivt sätta stora käppar i hjulet för den ekonomiska återhämtningen och skaka om finansmarknaderna rejält.

Så av allt att döma har den amerikanska arbetsmarknadsstatstiken återtagit sin plats som finansvärldens viktigaste makrosiffra. Det är en position som den då och då tappat under finanskrisens dagar.

Det blir därmed högintressant att följa de siffror som publiceras för oktober och november. Inte bara för vad de betyder för en möjlig decemberhöjning utan också för hur Federal Reserve kan tänkas agera ur ett längre perspektiv.