Den 18 september ska skottarna rösta om ett eventuellt utträde ur Storbritannien. Länge ledde nej-sidan överlägset och därför kom det som en stor överraskning när en opinionsundersökning i helgen för första gången redovisade en övervikt för ja-sidan. 

Många brittiska politiker hamnade närmast i chock samtidigt som finansmarknadens aktörer – som i de flesta fall redan utgått från att det skulle bli ett nej till utträde – snabbt fick göra om sina kalkyler.

Följden blev fallande börs och en kraftig pundförsvagning. Mot kronan föll det brittiska pundet från 11,57 kronor per pund till 11,44.

Att så många utgått från att det skulle bli ett nej gör att både politiker och finansmarknad blivit överrumplade. Det råder också stor osäkerhet kring vilka politiska och ekonomiska effekter ett skotskt utträde ur Storbritannien skulle innebära.

Det första som ska konstateras är att ett ja till utträde är början på en lång period av förhandlingar mellan Skottland och ”Restbritannien” i en rad politiska och ekonomiska frågor. De som driver självständighetsfrågan i det skotska parlamentet har dock siktet inställt på att Skottland ska vara formellt självständigt i mars 2016.

Under den här förhandlingsperioden kommer det sannolikt att finnas flera perioder som leder till finansiell turbulens i Storbritannien med risk för spridningseffekter, framför allt till övriga Europa.

Det som finansmarknadens aktörer givetvis fokuserar på är de ekonomiska och finansiella effekterna av ett skotskt utträde. För politikerna tillkommer dessutom de politiska risker som det innebär.

En av de absoluta nyckelfrågorna för ett självständigt Skottland blir vilken valutaregim som väljs. Det kanske främsta skälet till detta är att Skottland har en banksektor som är mycket stor i förhållande till landets ekonomi. Banksektorns tillgångar motsvarar cirka 1 200 procent av BNP.

Det kan jämföras med de cirka 900 procent som de Isländska bankerna styrde över innan kollapsen 2007 eller de knappt 300 procent som de spanska bankerna förfogade över innan landet gick in i den finansiella väggen.

Banksektorn är dessutom i övrigt stor som andel av real BNP, antalet sysselsatta och i form av skatteintäkter. Med med ett ja i folkomröstningen finns en överhängande risk för stora kapitalutflöden ur Skottland eftersom landet inte utan stöd från Storbritannien kan garantera tillgångarna. Det skulle få negativa realeonomiska effekter och möjligen skapa en nedåtgående spiral när sämre ekonomi i sin tur skapar ännu större finansiella utflöden.

För att minska risken för detta krävs en stabil valutaregim, och inte minst stöd från ”Restbritannien” för att garantera banksektorns stabilitet.

Det enklaste vore om Skottland behöll det brittiska pundet som valuta. Problemet är här att det inom både Bank of England och det brittiska finansdepartementet finns ett motstånd mot en valutaunion mellan England och ett självständigt Skottland. Den dörren kan därför vara stängd.

En annan variant är att skapa en valuta som är direkt knuten till det brittiska pundet (jämför Hong Kong och den amerikanska dollarn). Det kräver dock en skotsk centralbank som både kan garantera banksektorns stabilitet och samtidigt hålla växelkursen stabil. Svårigheten blir här att få placerare att ha tillräcklig aptit på den nya skotska valutan.

En tredje variant är att införa en valuta till rörlig växelkurs. Här är den främsta svårigheten att hindra det kapitalutflöde som troligen skulle uppstå till följd av osäkerhet kring den nya valutakursen. Risk för en valutadepreciering skulle snabbt kunna skapa mycket stora penningutflöden.

Vilken valutaregim det självständiga Skottland än skulle välja står det dock klart att landets finanssektor troligen måste backas upp av ett välvilligt ”Restbritannien”.  En fråga är i vilken grad de i sin tur kan tänka sig att stötta en sektor som i praktiken inte längre regleras under brittisk lag.

Andra faktorer att ta i beaktande rör bland annat skotskt EU-medlemskap och fördelning av den befintliga statskulden.

Ett fortsatt skotsk EU-medlemskap ska, såvitt vi kan bedöma, vara möjligt om alla EU:s medlemsstater ställer sig positiva till detta. Här kan tänkas att länder med egna regioner som söker självständighet, som exempelvis Spanien har med Katalonien, inte vill uppmuntra till självständighetsivrare, och därmed sätter sig på tvären.

I förlängningen hotar dessutom ett brittiskt utträde ur EU eftersom utträdesivrarna har större procentuellt stöd om EU-vänliga Skottland kliver ur Storbritannien inför den kommande brittiska folkomröstningen.

Att dela upp statsskulden torde egentligen vara ett mindre problem eftersom ett självständigt Skottland blir förhållandevis litet jämfört med ”Restbritannien”, men förhandlingarna kommer ändå inte att ske smärtfritt. Här kan vi nog få se många, mindre strider.

Det kommer givetvis att finnas många andra områden som blir föremål för förhandling och potentiella problem. Det är svårt att få en överblick hur konsekvenserna av ett ja i folkomröstningen i realiteten blir. Mycket hänger på brittiska politikers välvilja, efter att i så fall ha fått en ordentlig knäpp på näsan. Finansmarknaderna gillar dock inte osäkerhet så vi räknar med turbulens efter ett sådant utfall.

Med allt detta sagt är ändå vårt huvudscenario att skottarna röstar nej till ett utträde ur Storbritannien och då faller givetvis alla spekulationer kring konsekvenserna platt. Vid ett nej räknar vi istället med en kraftfull rekyl uppåt för pundet, marknadsräntorna och troligen även den brittiska börsen.