Vid det penningpolitiska mötet den 3 september var samtliga direktionsledamöter överens om att räntan skulle hållas still på 0,25 procent och en räntebana som indikerade en räntehöjning mot slutet av 2015. Av dagens protokoll från mötet framgår dock att det egentligen inte krävs särskilt mycket för att dikretionen ska driva igenom en än mer expansiv penningpolitik.

I första hand skulle det handla om en ytterligare räntesänkning och/eller en tydlig sänkning av räntebanan.

Det är främst fyra i sexmannadirektionen som tycks luta mot att det, trots den i utgångsläget extremlåga räntan, finns utrymme för ytterligare åtgärder. Bland ränteduvorna hittar vi dels de förväntade i form av Karolina Ekholm, Martin Flodén och Per Jansson, och dels lite överraskande Kerstin af Jochnick. Hon har tidigare velat hålla en något stramare räntepolitik med hänsyn till hushållens skuldsättning.

En lite hårdare räntelinje hålls fram av Cecilia Skingsley och Stefan Ingves men ingen av dessa ser någon snar räntehöjning framför sig utan håller sig till den räntebana som presenterades i september.

De fyra duvorna framhåller alla den stora osäkerhet som långsiktiga prognoser innebär och att osäkerheten är extra stor för närvarande. Dessutom är det några av ledamöterna som är beredda att acceptera lite högre inflation än väntat i närtid, utan att för den skulle höja räntan.

Nyckelfrågan för de fyra duvorna i direktionen tycks vara hur den kortsiktiga makrobilden utvecklas i Sverige och i vår omvärld samt hur andra centralbanker resonera kring räntesättningen. I det senare fallet hänvisas till att Sverige knappast kan hålla högre räntor än de i vår omvärld eftersom det skulle kunna bidra till att kronan stärktes snabbare och mer än i Riksbankens prognoser.

Den svenska makrostatistik som rullat in sedan det penningpolitiska mötet talar snarast i favör för ytterligare stimulanser. 

Bland annat har ECB har sänkt sin styrränta till 0,05 procent och dessutom aviserat andra penningpolitiska satsningar, inflationen i Sverige sjönk åter under nollstrecket i augusti och konjunkturindikatorer som inköpschefsindex för industri och tjänstesektorn har sjunkit betydligt mer än väntat. Dessutom har utvecklingen i EMU-området varit svagare än väntat.

Däremot har den svenska arbetsmarknaden varit något starkare än väntat, framför allt avseende sysselsättningen.

Men håller de fyra duvorna i riksbanksdirektionen fast vid den analys som de hade i början av september har vi ändå tagit ett stort steg mot ytterligare stimulans. Det tycks också vara den tolkning som marknaden gör eftersom kronan tappat rejält efter att protokollet släpptes. En euro kostar nu runt 9,25 kronor och en dollar 7,14 kronor.

Nästa penningpolitiska hålls den 27 oktober med sedvanligt räntebesked till oss vanliga dödliga dagen efter.

Nu närmast vänds blickarna mot den amerikanska centralbankens penningpolitiska besked under kvällen. En fortsatt neddragning, och möjlig avslutning, av de månatliga obligationsköpen väntas.

Marknadens aktörer väntas däremot i högre grad fokusera på de penningpolitiska signaler om en framtida räntehöjning. Nyckelfrågan tycks vara om banken ändrar eller tar bort frasen om att räntan ska hållas på en mycket låg nivå under avsevärd tid ("considerable time"), eftersom det var så man aviserade den senaste räntehöjningen 2004.