Visserligen kan det vara svårt att tolka sommarmånadernas arbetsmarknadssiffror eftersom det ofta förekommer stora slag mellan enskilda månader. Frågan är ändå inte om den svenska arbetsmarknaden numera kommit in i en svagare trend efter att ha växt i hyggligt takt under inledningen av 2015.

Nu sjunker visserligen arbetslösheten i juli med 0,6 procentenheter till 6,5 procent, icke säsongrensat och till 7,3 procent, säsongsrensat. Det är den lägsta arbetslöshetsnivån sedan januari 2009 men ändå finns det en del oroande tecken.

Den största förklaringen till att arbetslösheten fortsätter nedåt är att allt fler personer försvinner ur arbetskraftsutbudet. I juli minskade arbetskraftsdeltaganden med 0,6 procentenheter och arbetslöshetsnivån beräknas relativt utbudet på arbetsmarknaden.

I likhet med juni visar utvecklingen i juli en avmattning av sysselsättningen, ett lägre arbetskraftsdeltagande och lägre arbetslöshet. I juli 2015 ökade antalet fast anställda med 77 000 personer men samtidigt minskade antalet tidsbegränsat anställda med 62 000 personer. Även det en tydlig signal om att företagen börjar se över sina personalstyrkor.

Nu är det ännu inte panik men fortsätter den svaga globala återhämtningen kan vi gå mot en sur höst på svensk arbetsmarknad. För Riksbanken betyder det i sin tur att det blir ytterligare ett argument för mer stimulanser och att en första räntehöjning försvinner i fjärran.

Det tycks också som att den första amerikanska räntehöjningen ser ut att dröja och inte kommer att levereras redan på septembermötet.

Den amerikanska dollarn har tappat rejält sedan det penningpolitiska protokollet från det senaste räntemötet som publicerades under onsdagskvällen. Samtidigt som räntemarknaden prisar in en allt lägre sannolikhet för en räntehöjning.

Sannolikheten ligger, enligt DSEWB, numera på 38 procent efter att ha varit uppe på kring 50 procent.