Så här efter sommaren duggar prognoserna för svensk ekonomi tätt och generellt sett är det en ljus bild av utvecklingen som målas upp.

Föga överraskande var exempelvis finansminister Magdalena Andersson påfallande optimistisk i samband med förra veckans Harpsunds möte men även oberoende Konjunkturinstitutet (KI) beskrev läget för svensk ekonomi som en pågående högkonjunktur vid gårdagens presentation av sin färska prognos. 

Även övriga prognosmakare stämmer i huvudsak in i den kören.

Visst ser tillväxten i år ut att bli stark och KI räknar med en BNP-tillväxt på 3,7 procent i år. En siffra som har hög sannolikhet för att visa sig stämma.

En orsak till det är att två starkt bidragande faktorer till den höga tillväxten i år är bostadsbyggande och offentliga konsumtionsutgifter. I det försnämnda fallet handlar det om en relativt trögrörlig komponent medan de offentliga utgifterna framför allt drivs upp av ökade kostnader för flyktingmottagandet.  Även hushållens konsumtion stiger i hygglig takt.

Nästa år väntas däremot bostadsbyggandet, som närmar sig nivåerna från överhettningsåren i slutet av 1980-talt, möta utbudsrestriktioner medan flyktingströmmarna numera avtagit.

Så även om bostadsbyggande och offentliga utgifter även stiger under 2017 så är det troligen i betydligt mindre grad än i år.

Då krävs att andra delar av ekonomin växter snabbare för att hålla den höga tillväxten uppe. Tanken hos det flesta prognosmakare är att hushållens ska visa fortsatt köplust och att industrin i högre grad ska bidra, framför allt i form av ökad export.

Här har det dock börjat skönjas en del aktuella frågetecken.

I förra veckans barometer från Konjunkturinstitutet syntes bland annat att brant fall i hushållens konfidensindikator (se diagram). Redan tidigare hade hushållen en pessimistisk syn på svensk ekonomi i stort men nu börjar man dessutom se dystrare på den egna ekonomin. Försiktiga hushåll kan därför komma att spara ännu mer i ladorna framöver.

Än mer aktuellt, och bekymrande, är det inköpschefsindex för industrin som publicerades på torsdagsmorgonen. Inköpchefsindexet för augusti sjönk till 50,7 från 55,4 i september (se diagram) - den lägsta nivån på inköpschefsindex sedan april 2013 och bara knappt över den 50-gräns, som enligt tumregeln, markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång.

Det var dessutom de viktiga delindexen orderingång och produktion som i först hand bidrog till nedgången i totalindexet.

Nu är sommarmånader oftast lite skakigare och bör tolkas med viss försiktighet men det här är ändå en lite varningssignal om att det knappast är någon spikrak resa uppåt som svensk ekonomi har framför sig.

Det som framför allt talar för fortsatt hög tillväxt är att arbetsmarknaden är fortsatt stark. Det ska dock poängteras att sysselsättningen är en variabel som ofta hamnar lite på efterkälken i konjunktursvängningarna.

Än så länge vill vi på Placera inte måla upp bilden av framtida svensk ekonomi i speciellt mörka färger men det krävs samtidigt att förtroendeindikatorerna rekylerar uppåt under de närmaste månaderna för att det inte ska bli dags att skruva ner tillväxtprognoserna för åren framöver.