Det fortätter att vara oroligt och världens börser är allt tydligare inne i en så kallad ”björnmarknad”. Tendensen blir också allt tydligare att tillfälliga uppgångare på börsen tycks ses som tillfällen att sälja av lite tillgångar - ett mönster som brukar vara svårt att bryta.

Ändå tål det att upprepas att det finns få alternativ till börsen som placering, i alla fall för den som hyser förhoppningen att pengarna ska växa i någon nämnvärd omfattning. Det bör därför finnas en stor skara potentiella köpare vid sidlinjen som bara väntar på rätt tillfälle att öka sin exponering mot aktiemarknaden.

Under de senaste åren har vi vant oss med att det oftast är centralbankerna som vänt på tillfälligt negativa sentiment. Om inte genom direkta åtgärder för att flöda finansmarknaderna med billigt kapital, så i alla fall med löften om att sådana åtgärder är på väg.

Att ECB inte lyckade uppfylla finansmarknadens högt ställda förväntningar på stimulanser i samband med sitt penningpolitiska möte den 3 december signalerade starten på den kraftiga börsnedgång som skett i december och januari. Det är en nedgång som sedermera spätts på med sjunkande råvarupriser och lite tveksamma konjunktursignaler.

ECB-ledningen torde vara högst medveten om detta när de idag sätter sig vid förhandlingsbordet för att ta ett nytt penningpolitiskt beslut.  Vid det förra mötet beslutades att sänka inlåningsräntan med ytterligare 0,10 procentenheter samt förlänga det pågående programmet för köp av obligationer.

Det fanns redan vid det förra mötet en minoritet som ville gå fram med ännu mer stimulanser och till den falangen hörde med största sannolikhet centralbankschefen Mario Draghi. Det är en minoritet vars argument har stärkts sedan dess.

Konsensussynen på finansmarknaden är annars att ECB den här gången kommer att vila på hanen och inte presenterar några nya åtgärder. Däremot väntas banken återupprepa budskapet att den står redo att agera med ytterligare åtgärder om situationen så kräver, dock lite oklart vad det egentligen är som ska trigga banken att skrida till verket. Det tycks också finnas ett starkt motstånd från den tyska centralbanken att driva penningpolitiken i en än mer extrem riktning.

Till historien hör dock att ECB har lyckats överraska marknaden förr både i form av åtgärder och i kommunikationen. De flesta minns exempelvis det hårda ”löftet” att göra allt som krävs för att rädda eurosamarbetet i samband med att eurokrisen härjade som värst.

De inom banken som argumenterar för ytterligare stimulanser har dessutom, förutom den finansiella turbulensen, en hel del som stärker deras position. Konjunktursignalerna för EMU-området har visserligen varit hyggliga men ännu går återhämtningen plågsamt långsamt.

Den globala ekonomin ser dessutom ut att försvagas vilket kräver åtgärder för att stimulera den inhemska efterfrågan. Sjunkande råvarupriser pressa ner inflationen och gör den allt mindre sannolikt att ECB lyckas nå sitt inflationsmål under rimligt tid. Dessutom har euron stärkts under inledningen av det nya året.

På finansmarknaden är det också redan inprisat med en räntesänkning på 10 räntepunkter under det här året. Så varför vänta när effekten blir störst ju tidigare man skrider till verket?

Möjligen kan ECB leverera en ny räntesänkning och utöka köpen av obligationer i eftermiddag. Frågan är om det räcker för att vända det negativa sentimentet på finansmarknaden? För att lyckas med detta krävs sannolikt att ECB-chefen plockar fram en överraskning.

Vi får i eftermiddag se om Mario Draghi har något äss i rockärmen.