Krisen i Ukraina har nu eskalerat ytterligare och efter att Ryssland skickat trupp till de två utbrytarregionerna Donetsk och Luhansk har man i princip tvingat fram motreaktioner från västländerna. Främst i form av sanktioner. Det gäller bland annat att hitta åtgärder som gör mest skada mot Ryssland, och dess ekonomi, men i möjligaste mån undviker negativa effekter på övriga delar av världen. En inte helt lätt balansgång och huvudförklaringen till att man ännu inte tycks vilja dra till med de allra tyngsta sanktionerna.

De sanktioner som hittills presenterats är av det mer lätta slaget. Fokus riktas mot några banker med koppling till Kreml, ännu flera högt uppsatta individer har satts upp på sanktionslistan, handelsförbud med utbrytarrepublikerna samt hinder för handel med ryska statspapper. Och under viss vånda bestämde sig den tyska förbundskanslern Olaf Scholz för att frysa godkännandet av gasledningen Nordstream2.

På finansmarknaden är man förstås oroad kring de möjliga effekterna av ytterligare eskalering och effekten av de ekonomiska sanktionerna. Även om de direkta realekonomiska effekterna av de nu införda åtgärderna bedöms som relativt små. Men redan tidigare hade finansmarknadens aktörer tagit ut svängarna kring Ukrainakrisen rejält. Framför allt vad avser effekter som är direkt kopplade till Ryssland.

Varifrån man ska börja räkna på de hittillsvarande effekterna av Ukrainakrisen är lite av ett dilemma. Sanktioner mot Ryssland har trots allt varit i bruk allt sedan annektering av Krimhalvön 2014. Men efter några tunga år 2014 och 2015 har det mest varit upp på den ryska börsen, exklusive pandemiutbrottet, med en veritabel tjurrusning på 85 procent mellan oktober 2020 och oktober 2021, mätt i RTS-index omräknat i dollar.

Den ryska börsen började dock backa redan i slutet av oktober i fjol och har sedan dess sjunkit med närmare 40 procent. Efter en ordentlig djupdykning under de allra senaste handelsdagarna förutom under tisdagen då den faktiskt steg. Så ur det perspektivet började man på finansmarknaden bli oroliga redan mot slutet av fjolåret.

En möjlig trigger till ökad oro var det toppmöte som hölls mellan EU och Ukraina den 12 oktober i fjol och som mötte kraftiga, negativa reaktioner från ryskt håll. Då steg sannolikheten för att Ryssland skulle börja agera mot Ukraina. Även militärt. Att Putin och Ryssland skulle agera till stöd för utbrytarrepublikerna har varit ett ständigt hot under senare år. Nu var tidpunkten lämplig, enligt Putin.

Men den finansiella rapporteringen kring Ukrainakrisen tog egentligen fart först mot slutet av förra året. På räntemarknaden var man visserligen tidigt ute och en potentiellt eskalerande kris mellan Ukraina och Ryssland började synas i rapporteringen redan i mitten av november.

Även den ryska rubeln började försvagas mot slutet av oktober och har sedan dess tappat drygt 10 procent mot både euron och den amerikanska dollarn. Under samma period har den ryska femårsräntan gått från 7,5 till 10,3 procent.

Nu kan inte alla ryska marknadsrörelser hänföras till Ukrainakrisen men det har varit en avgörande faktor. Framför allt när det gäller utvecklingen under 2022. Det mesta tyder ändå på att finansmarknaden började oroa sig långt tidigare än vad som kommit att synas i den mer generella medierapporteringen. Att de ryska finansiella marknaderna gått så svagt är särskilt uppseendeväckande mot bakgrund av att oljepriset samtidigt skjutit i höjden.

Så hittills är det främst Ryssland som har drabbats. Att exempelvis svensk och amerikanska börs samtidigt inlett året så svagt kan, i alla fall enligt oss på Placera, i högre grad hänvisas till stegrad inflationsoro och risken för penningpolitisk åtstramning parat med en viss baksmälla efter fjolårets kursrusningar.  Även om förstås den senaste tidens börsturbulens i hög grad beror på eskaleringen av Ukrainakrisen. Vilket inte minst syns på att volatilitetsindex för en europeiska börsen, VSTOXX, rusat i höjden medan det ser något lugnare ut på den amerikanska börsen (VIX).

Det stora hotet mot börsen och ekonomin framöver kommer från ytterligare eskalering av konflikten som på sikt kan utmynna i ett regelrätt krig och/eller tvinga fram riktigt tuffa sanktioner. Fortfarande är det många säkerhetsanalytiker som pekar ut en rysk attack direkt mot Kiev som ett reellt hot. Andra är mer tveksamma och ställer sig frågan om en ryskt erkännande och annektering av utbrytarrepublikerna räcker för att rädda ansiktet på Putin och få Ryssland att backa från ytterligare upptrappning.

I det senare fallet är det snarast ett fortsatt stigande oljepriset som är det finansmarknaden i högre grad oroar sig för. Brentolja var uppe och nosade på 100 dollar per fat under tisdagen men har nu fallit tillbaka till 97 dollar. I de riktiga skräckscenriorna spekuleras det kring ett oljepris på runt 130 dollar per fat. Det blir också svårt att kompensera de ryska gasleveranserna till Mellaneuropa, vilket är ytterligare ved på en redan allvarlig inflationsbrasa.  

Visserligen har förväntningarna på kommande räntehöjningar justerats ner en bit under de senaste dagarna oro men fortfarande räknar marknaden med cirka sex amerikanska och lite knappt två ECB-höjningar under 2022. Så fortfarande är det de penningpolitiska åtstramningarna som kommer att dominera finanshumöret när krisen kring Ukraina förhoppningsvis lättar.  

På konjunktursidan syns ännu inga direkta effekter av krisen utan den här veckans makrosiffror har överlag överraskat positivt. Det gäller både preliminära inköpschefsindexen och det viktiga tyska IFO-indexet. Men det kan förstås bero på att effekten av Ukrainakrisen ännu inte letat sig in i siffrorna. Den cyniska tolkningen är ändå att, om inte krisen eskalerar ytterligare, så blir de negativa realekonomiska effekterna trots allt begränsade.