Det finns de som varken har tid, lust, ork eller intresse att se över sitt sparande i premiepensionssystemet (som fram tills nyligen hette PPM), men som ändå väljer bort "soffliggarfonden"  i AP7 Såfa. För de här personerna finns företag som erbjuder särskild premiepensionsförvaltning. De heter sådant som Solidar Fondservice, Svensk Fondservice och Monetar.

Deras verksamhet går till så att spararen lämnar över den pin-kod han eller hon har fått för att komma in i premiepensionssystemet på nätet, till PPM-förvaltaren. Dessa får sedan fullmakt att utföra fondbyten å spararens vägnar. Vad det innebär för spararens säkerhet och anonymitet låter jag stå osagt.

Tjänsterna kostar vanligen runt 500 kronor per år. Det har i otaliga artiklar redan skrivits om att det krävs att förvaltningsbolagen lyckas väldigt bra i sin förvaltning av premiepensionsfonderna för att det ska löna sig för spararen att ha en så pass dyr tjänst.

Av någon anledning tycks dessa företag inte ta hänsyn till förvaltningavgifter i de fonder som de väljer att investera i. Svensk Fondservice skriver uttryckligen på sin hemsida att man inte prioriterar fonder med låga avgifter. Vill det sig illa kan spararen alltså få en portfölj med dyra fonder vars avgift ändå äter upp en eventuell överavkastning, plus att 500 kronor ska betalas per år.

Det är dock en sak att en sparare trots det finstilta och trots kostnaden beslutat sig för att ändå betala för den här tjänsten. Konsumenten har ett eget ansvar. Värre är att även andra sparare, även de utanför premiepensionssystemet, också drabbas av högre kostnader på grund av PPM-förvaltarnas verksamhet.

PPM-förvaltningen är nämligen en stor belastning för hela premiepensionssystemet. PPM-förvaltarna gör ett stort antal fondbyten för sina kunder samtidigt. För att fonderna ska klara anstormningarna tvingas förvaltaren hålla en stor del av fonden likvid. Det innebär att kapital som annars skulle ha placerats på aktiemarknaden istället ligger i en kassa utan potential att ge avkastning. Detta förlorar fondens andra befintliga sparare på.

Fondbytena, med dess stora mängd kapital som snabbt åker in och ut ur fonden, orsakar också stora övriga kostnader i form av courtage och administration för fondbolaget. Och vilka får stå för den notan? Det får spararna i slutändan göra, i form av högre förvaltningsavgift.

Problemen med massfondbyten från PPM-förvaltare är vida diskuterade i fondbranschen. Fondbolaget Danske Invest har tidigare uttryckt sin irritation och har dragit tillbaka totalt tre fonder ur premiepensionssystemet.

I början av veckan hotade norska fondjätten Skagen Fonder med att också plocka bort sina fonder ur systemet. Skagens aktiefonder Global och Kon-Tiki är mycket populära och totalt har nästan 500 000 svenskar kapital placerat hos Skagen.

Pensionsmyndigheten är medveten om problematiken. I en egen utredning konstaterar myndigheten problemen för fondbolagen idag, men också att massfondbytena kan leda till problem vad gäller kapacitet och säkerhet i premiepensionssystemet.

Införandet av de risknivåportföljer som spararen kan välja är ett steg i rätt riktning, då många sparare uppenbarligen är osäkra och har behov av hjälp. Pensionsmyndigheten har själv föreslagit att användning av e-legitimation istället för pin-kod som legitimering skulle kunna införas. Det skulle göra PPM-rådgivarnas förvaltningstjänster omöjliga. Ett annat förslag som branschen kommit med är att det ska vara frivilligt för fondbolagens fonder att ingå i det utbud i premiepensionen som PPM-förvaltarna får ta del av.

Problemen riskerar att göra så att fler och fler fondbolag väljer att lämna premiepensionssystemet. Pensionsmyndigheten borde göra sitt allra yttersta för att göra systemet så attraktivt för fondbolagen att spararna även framöver kan erbjudas en mångfald i fondutbudet i premiepensionssystemet.

P.S Följ mig gärna Twitter @FridaPlacera