Regeringen och alla vi andra berömmer oss för de stabila statsfinanserna i Sverige och den låga statsskulden. Inte heller bytesbalansen, som speglar vårt lands konkurrenskraft, har varit ett bekymmer sedan mitten av 1990-talet.

Men ett hot återstår: Den omfattande skuldsättningen bland hushållen. Den är i genomsnitt över 170 procent av hushållens disponibla inkomster och därmed mycket högre än hushållens skulder i den sviktande amerikanska ekonomin.

Räntekostnaderna är fortfarande hanterbara. De utgör bara c:a 5 procent av hushållens disponibla inkomster, trots den höga skuldsättningen, men det beror på det utomordentligt förmånliga ränteläget.

Hushållens skulder riskerade att bli ett stort problem under normaliseringen av räntepolitiken. I vintras, för ett knapp år sedan, tycktes världen vara på väg mot högkonjunktur. Riksbanken började höja räntorna och förutskickade en normalisering av ränteläget inom ett par år.

Hushållen kunde se fram emot betydligt högre bostadsräntor, snabbt för dem med rörliga lån, efter hand för de med bundna. Det skulle ha drivit många hushåll in i svårigheter.

Kanske är de dystra konjunkturutsikterna en välsignelse för de skuldtyngda svenska hushållen. Så många obalanser som nu samtidigt präglar världsekonomin torde vara unikt för hela efterkrigstiden.  Konjunkturnedgångar efter finanskriser drar ut på tiden, ty balansräkningar i både offentlig och privat sektor skall rensas från skulder genom sparande och amorteringar. Sådan sanering pågår och kommer att pågå i hela EMU-området, i Storbritannien och i USA.

Men det finns ett hot som kan dra upp räntorna trots fortsatt lågkonjunktur - nämligen finansiellt kaos när Grekland ställer in betalningarna och andra länder möjligen dras in i finanskrisen genom insolventa banker i Frankrike och Tyskland.

Hushållens upplåning har bromsats, men är fortfarande snabbare än inkomsttillväxten. Under något år har hushållen nu chansen att begagna respiten med låga räntor till att amortera ner skuldbördan. Då kan vi komma ur skulderna utan en krasch. Fortsätter upplåningen på grund av biliga lån hamnar även vårt land förr eller senare i en skuldkris.

Det pågår en markant minskning av bankernas utlåning, men tyvärr främst till små och medelstora företag, som skjuter på sina investeringsplaner. För den långsiktiga stabiliteten är det viktigt att hushållen tar chansen, om ränteläget blir fortsatt lågt, och börjar amortera av sina lån.

Även om räntebördan i genomsnitt är cirka fem procent av de disponibla inkomsterna är bilden en annan för de nytillkomna bostadsköparna. För nytillkomna på bostadsmarknaden är skuldsättningen inte 170 procent av de disponibla inkomsterna utan 375 procent. Dessa hushåll har en räntebörda som vid en bostadsränta på 5,5 procent skulle ta i anspråk 15 procent av de disponibla inkomsterna, vilket inte lämnar mycket utrymme för amorteringar.

En ränta på bostadslånen på 8 procent skulle ta i anspråk över 20 procent av de disponibla inkomsterna. Då finns än mindre utrymme för amorteringar. Hushåll bör ta chansen att amortera hårt, när räntan är låg.

Däremot är svårigheterna för vissa hushåll med hög skuldsättning knappast något hot mot banksystemet, eftersom varje enskild hushållskredit är mycket liten i bankernas balansräkningar. Men bankerna tar en risk därigenom att bostadslånen vägs ner, när bankerna bestämmer behovet av kapitaltäckning.

----

Villy Bergström återkommer en gång i månaden med en gästkrönika på placera.nu. Han är docent i nationalekonomi och har varit vice Riksbankschef. Han är socialdemokrat.