Finansmarknaderna har avreglerats, efter att Bretton Woods-systemet bröt samman och USA släppte den fasta guldkursen 1971-1972. Sverige dröjde ytterligare ett decennium, men från 1985 började regleringarna avvecklas med fria kapitalrörelser som slutpunkten, när valutaregelringen avskaffades 1989.

Avregleringen på finansmarknaderna har följts av kriser. Sverige har inte sluppit undan. 1992 drabbades Sverige och Finland av valutakriser, därefter bröt det europeiska valutasystemet, ERM, ihop. Sedan Mexico 1994-95, Asien sommaren 1997, Ryssland i augusti 1998, Brasilien 1999 och Argentina 2002. Det var valutakriser och bankkriser, som ledde till att fasta växelkurser övergavs.

Efter de fasta växelkurserna kom olika inflationsmål och lågräntepolitik. Andra problem uppstod i avregleringarnas spår, nämligen ohämmad ökning av tillgångspriser ­ priser på fastigheter och aktier. Det är inte länge sedan IT-bubblan byggdes upp och sprängdes. Aktiemarknaderna världen över föll under tre år. Kraftfulla pennigpolitiska insatser sattes in för att stabilisera den reala ekonomin, en politik som resulterade i en styrränta i USA på en procent. Räntesänkningarna inleddes i början av 2001 och räntan låg kvar på en procent till mitten av 2004. Då började nästa bubbla blåsas upp, denna gång på fastighetsmarknaden.

Frånvaron av regleringar har underhållit en aldrig sinande serie innovationer på de finansiella marknaderna. Nya derivat, nya konglomerat av värdepapper och nya kundkategorier har präglat finansmarknaderna. I lågräntepolitikens spår följde en hetsjakt på avkastning.  Utlåning till nollränta under de första åren av ett lån till folk utan fast anställning och ibland med betalningsanmärkningar, drevs fram i lågräntepolitikens spår.

Få begriper sig på riskerna eftersom den sangviniska utlåningen förpackades med andra lån och genomgick vad marknaden kallar en värdepapperisering. Bankerna närstående institut tog över bankernas lån och finansierade sig med certifikat med kort löptid (conduiter) eller obligationsemissioner med längre löptid (SIV:ar). De bakomliggande tillgångarna är förpackningar av lån med bland annat de s.k. sub-prime-lånen. Kreditrisken såldes mot rätten att hösta in betalningsflödena från lånen. Bankerna hade därmed lämpat över riskerna på närstående institut, men inte riktigt ty instituten hade bankgarantier för sin skuldsättning. Cirkeln var sluten!

Vem sitter med de konstiga obligationerna? Problemen är att vi inte vet. Då och då dyker problem upp på de mest oväntade ställen. Några svenska kommuner i södra Sverige har investerat. Något försäkrinsbolag, en lokal tidning. Inga stora belopp nationellt sett men likväl en påminnelse om oöverskådligheten i dagens finansmarknad. Svenska investerare har mest hållit sig borta från dessa instrument.

Hela denna röra härleds från den extrema lågräntepolitiken under den förra chefen för den amerikanska centralbanken, Alan Greenspan, när han ville motverka de reala effekterna av IT-bubblans brisering. Han höll räntan för låg alltför länge. Dagens kris är en följd av bekämpningen av den förra krisen.

Frågan är om vi nu är på väg in i en ny om ett antal år. Federal Reserve har sänkt styrräntan aggressivt från 5,25 till 2,25 procent, vilket betyder att realräntan (räntan minus inflationen) är negativ för åtminstone på korta lån. Fed väntas fortsätta med ytterligare räntesänkningar för att motverka effekterna av finansmarknadernas kris. Snart börjar jakten på avkastning igen och när den nuvarande krisen försvinner i minnenas dunkel återuppstår ingenjörskonsten men nya obegripliga lånekonstruktioner, nya lånpaketeringar och låg riskvärdering.

Det är ju inte så farligt, Federal Reserve löser alltid ut de drabbade! Det kallas moral hazard, när aktörerna på de avreglerade finansmarknaderna inte behöver stå sitt kast, därför att de samhällsekonomiska konsekvenserna är oöverskådliga av ett sammanbrott i betalningssystemet. Se upp för nästa bubbla, den kommer.