Kanske växte detta fram i takt med att marknaden svämmade över med sparprodukter. Kanske beror det på att vi också tvingas göra allt fler val när det gäller pension och privatekonomi. Många sparare påpekar för mig att de varken har tid, lust eller kunskap för att ha ett sparande i enskilda aktier.

Att det kostar en slant att låta någon annan ta hand om ekonomin tycker många är helt ok. Frågan är väl bara hur många som tycker att det känns bra när kapitalet försvinner, trots att de betalat så kallade proffs för förvaltningen. Och hur många vet vad denna förvaltning egentligen kostar dem varje år?

Den långdragna följetongen med kapitalförvaltaren Acta i huvudrollen är ett exempel på när rådgivningen istället blivit misslyckad försäljning. Tusentals sparare lockades av Actas erbjudanden, problemet var bara att ytterst få av dessa faktiskt fick veta vilken risk de tog med sina sparpengar.

Enligt Finansinspektionens utredning hade 20 procent av de undersökta fallen inte fått råd som stämde överrens med sin riskprofil. Kunskapen om produkterna visade sig även vara bristande. Även de så kallade ppm-rådgivarna har haft det hett om öronen på slutet. Anmälningarna mot denna sorts företag fortsätter att strömma in till Konsumentverket.

Efter alla mardrömshistorier om felaktig rådgivning som levererats borde 2010 bli året då spararna vaknar till liv och själva tar hand om sina sparslantar och pensionspengar. Att avvara några timmar vid första beslutet och sedan en kvarts regelbunden uppföljning då och då för att kolla hur det går för dina investeringar är inte mycket begärt och något som alla har tid med.

Alternativet är att betala 500 kronor per år till ppm-rådgivare som ger dig mindre i kuvertet än du själv skulle kunna skrapa ihop eller att sitta med alla din banks egna fonder i knäet när det egentligen är konkurrentens produkter som ger bäst avkastning.

Att se över dina fonder, deras avgifter och prestation kan vara ett första steg. Allt för många fonder rör sig till exempel jämsides med sitt jämförelseindex samtidigt som fondbolaget tar betalt för aktiv förvaltning. Nöjer du dig med att dina fonder följer index så behöver du ju faktiskt bara betala för en passivt förvaltad indexfond, om du tar dig tid att byta.

Att det är skillnad på fondförvaltare och fondförvaltare går även att se i rapporten Svenskt Fondexpertindex som nyligen släpptes. Förhoppningsvis kommer de som vaktar våra pengar att även i framtiden bli granskade och underlag för frågor. I detta fall har jag ingenting emot att den svenska marknaden blir alltmer amerikaniserad med ratingsystem för både våra sparprodukter och förvaltarna.

En tydlig rating kan göra det lättare för oss att välja förvaltare, se hur det går för sparpengarna och genomskåda avgifterna.

Oavsett vad som händer i framtiden är det dags att tuffa till sig redan idag, dags att våga ta tillbaka ansvaret för dina pengar. Visst finns det även exempel på bra kapitalrådgivare och fondförvaltare, men det gäller att ta sig tid att hitta guldkornen. Vill du vara helt säker på att dina pengar håller sig borta från säljare som jagar stora provisioner så är det dags att själv förvalta sparpengarna. Varför inte låta det bli årets nyårslöfte?

Therese Lundstedt är vd för Unga Aktiesparare fram till årsskiftet. Är du nyfiken på förbundet, läs mer här.