Inflationen skulle ha legat närmare målet och arbetslösheten skulle ha varit lägre om Riksbankens reporänta hade varit lägre de senaste åren, och det har inte funnits skäl att hålla inflationen under målet för att säkra finansiell stabilitet och dämpad bolånetillväxt.

Det sade vice Riksbankschefen Lars EO Svensson på fredagen, enligt ett förskrivet anförande.

"Det är dessutom sannolikt att den genomsnittliga arbetslösheten blivit högre under de senaste femton åren till följd av att inflationen under samma period har skjutit under målet. Därför är det viktigt att i fortsättningen hålla genomsnittlig inflation på målet under en längre period", sade han.

Lars EO Svensson konstaterade att den allmänna ekonomiska politik som Riksbanken ska stödja "är i allra högsta grad en politik för full sysselsättning". Han hänvisar till 2012 års ekonomiska vårproposition som säger att det viktigaste målet för regeringens ekonomiska politik är just full sysselsättning.

Enligt Lars EO Svensson är "hög" sysselsättning detsamma som "högsta hållbara" sysselsättning. Han hävdar också att det är därför som Riksbanken i början av varje penningpolitisk rapport skriver att den "strävar efter att stabilisera sysselsättningen runt en långsiktigt hållbar utvecklingsbana". Det betyder att Riksbanken bedriver en "flexibel inflationsmålspolitik".

"Riksbankens mandat för penningpolitiken är således enligt detta resonemang prisstabilitet och högsta hållbara sysselsättning. I detta sammanhang kan det vara intressant att notera att Riksbanken i princip har samma mandat som Federal Reserve", säger Lars EO Svensson.

Han konstaterar samtidigt att Riksbankens mandat ibland betraktas som ett hierarkiskt mandat, det vill säga att inflationsmålet är överordnat sysselsättningsmålet, medan Federal Reserves mål, om maximal sysselsättning och stabila priser, är ett dualt mandat, målen är likvärdiga. Enligt Lars EO Svensson är det dock i praktiken ingen skillnad mellan dessa målformuleringar.