Sent natten till fredagen lyckades EU-ledarna slutligen komma överens om åtgärder som förhoppningsvis ska bidra till att stävja den akuta krisen i Medelhavsområdet.

Det mest akuta var att få fram en lösning för hur stödet till den spanska banksektorn skulle utformas. Lånen kommer nu att ges via den tillfälliga krisfonden EFSF för att vid ett senare skede föras över till den permanenta krismekanismen ESM. Räddningsfonden ska även kunna användas för att rekaptialisera andra banker men först sedan en tillsynsmekanism har skapats. Det här betyder att pengarna till Spanien kommer att dröja tills den mekanismen finns på plats.

Det spanska kravet att EFSF/ESM-lånen till bankerna inte ska ges senioritet, det vill säga att fonderna inte ska bli prioriterade över andra långivare om en bank skulle gå i konkurs, uppfylldes också. Det är säkert ett starkt bidragande skäl till att banker överlag är dagens börsvinnare.

Det togs också ett beslut om att krisfonden ESM ska kunna köpa statsobligationer i krisländer. Det krävs dock en ansökan från landet i fråga och de måste uppfylla EU:s budgetregler. Det här kan säkert vara en hjälp i en akut krissituation när räntorna rusar iväg, som i Spanien och Italien under senare tid, men snart kommer givetvis frågan om fondens cirka 500 miljarder euro är tillräckligt för att skapa ett långsiktigt lugn på räntemarknaderna.

Vår bedömning är att fonden är alldeles för liten för att klara allt fler och bredare uppgifter som åläggs den.

Än så länge verkar dock lockelsen att utnyttja den här möjligheten vara liten men eftersom länder som söker stöd i princip inte behöver göra några nya eftergifter utan bara följa tidigare direktiv för att få del av pengarna, så kan det säkert bli aktuellt redan i närtid. Dessutom slipper man IMF som överrock om man enbart utnyttjar den här faciliteten.

Förhoppningen ställs till att finansmarknadens aktörer ska göra bedömningen att de här åtgärderna räcker och börja handla ner spanska och italienska räntor. Och även om vi nu ser räntenedgångar så är frågan om hur uthållig nedgången blir? Fortfarande är vår bedömning att det krävs att ECB börjar köpa statsobligationer för att vi ska få se långsiktiga räntenedgångar till rimliga räntenivåer i krisländerna. En bedömning som vi tror att vi delar med stora delar av investerarkollektivet.

På kort sikt är det ändå konjunkturutvecklingen som kommer att styra vilket förtroende som de senaste åtgärderna kan skapa. Visserligen godkände EU-toppmötet tillväxtpakten och dess åtgärder, men här saknas åtgärder för att få fart på tillväxten på kort sikt. Att Europeiska investeringsbanken tillförs nytt kapital är i stort sett det enda substantiella kortsiktiga tillväxtförslag som presenterats.

I nästa vecka börjar viktig konjunkturstatistik rulla in och den 5 juli presenterar ECB sitt senaste penningpolitiska beslut. För att optimismen på finansmarknaderna ska hålla i sig krävs nog både att konjunkturstatistiken inte blir någon besvikelse samt att ECB levererar nya penningpolitiska åtgärder. I första hand lär det handla om en räntesänkning men troligen krävs det också ytterligare likviditetstimulanser för att hålla finansmarknadens aktörer på gott humör.