Vid en första anblick kan den svenska börsutvecklingen under den senaste tiden se lite blek ut. Från månadsskiftet februari/mars till dags dato har den svenska börsen under större delen av tiden stått och stampat kring nollan och den totala nedgången under perioden summeras till lite knappt 1 procent.

Att börsutvecklingen ändå inte kan betecknas som särskilt blek beror i sin tur på att den milda nedgången ska ses i rätt perspektiv.

Ett sådant perspektiv är att den svenska börsen sprang lite i förväg i förhållande till andra börser i början av det här året. Fram till sista februari hade den svenska börsen, med en uppgång på drygt 9 procent, sopat banan med de flesta av sina konkurrenter. Börsindex för världen steg under samma period med "bara" 5 procent.

Nu har världsbörserna kommit ifatt den svenska (se diagram), främst för att de amerikanska börserna gått starkt under senare tid och nått nytt all time high.

Ett annat, och kanske också lite intressantare, perspektiv som kan anläggas på den lugna börsutvecklingen är att den skett under en period när såväl nya som gamla krishärdar poppat upp lite varstans - de flesta med potential att skrämma upp finansmarknaderna ordentligt. Men tanke på det har Stockholmsbörsen stått emot förvånansvärt väl.

Här följer ett axplock av världens finansiella oroshärdar:

USA

För att börja i USA så har dels makrostatistiken inte på långa vägar lyckats uppnå förväntningarna, dels fortsätter bråken om den federala budgeten med i princip oförändrad styrka. Det är väl i stort sett ingen som tror att den av president Obama nyligen föreslagna budgeten kommer att godkännas. Istället har Republikanerna satt ner foten och vill se en annan lösning till den 17 maj, annars riskerar USA att åter slå i skuldtaket och delar av administrationen tvingas därmed stänga.

Asien

Flyttar vi oss över Stilla Havet till Kina så har det under de senaste månaderna kommit signaler kring den ekonomiska återhämtningen som inte varit särskilt upplyftande. Flera bedömare har, inte bara ifrågasatt den officiella statistiken, utan också kraften i den ekonomiska återhämtningen.

I Japan har politikerna i sin tur påbörjat en ekonomisk-politisk stimulanspolitik à la USA, men om det fortfarande är högst osäkert hur USA:s vandring på den vägen kommer att sluta, så är det väl närmast säkert att Japan inte kommer att lyckas på lite längre sikt.

Europa

I EMU-området fortsätter kriserna i sin tur att avlösa varandra.Vi har de akuta krishärdarna i form av ett Cypern vars stödpaket motsvarar cirka 80 procent av landets BNP, ett Portugal där rättsprocessen har satt käppar i hjulet för besparingsåtgärderna och ett Slovenien, som visserligen ska var i någon form av akut kris, men där de flesta av oss av ren krisutmattning inte riktigt orkat bry oss om vad som händer.

Mer latenta krishärdar i EMU-området är ett Italien utan fungerande regering, ett Spanien med skenande arbetslöshet och fortsatt skakig banksektor och ett Frankrike som är på väg in i både budgetkris och en allvarlig recession. 

Inte heller i Storbritannien är det ekonomiska läget särskilt upplyftande och därmed återstår i Europa endast ett Tyskland, som står inför ett högst osäkert val till förbundsdagen och där populistiska euroskeptiska politiker vädrar morgonluft, som enda kvarvarande garant för någon sorts stabilitet.

Vi kan väl dessutom lägga till de Nordkoreanska hoten om kärnvapenkrig och den ständiga oron kring utvecklingen i Mellanöstern med kontroversen Iran-Israel högst på agendan.

Att börsen trots allt som borde oroa orkar stå emot är givetvis ett styrkebesked. Och visst beror det till en del på massiva penningpolitiska stimulanser, men huvudorsaken är trots allt att företagssektorn framstår som stabil i förhållande till andra delar av ekonomin. De stora börsföretagen har glidit igenom de senaste årens krishärdar tämligen oskadda och är i flera fall betydligt starkare än tidigare.

Men det finns i den här globala miljön inte särskilt stort utrymme för misslyckanden och därför blir den kommande rapportfloden, såväl i Sverige som internationellt, ovanligt intressant att följa. Rapportperioden för årets första kvartal inleds nästa vecka med rapporter från bland andra SKF, Tele2 och Teliasonera.

När det gäller makro och politik så är väl faran snarast att vi antingen av ren utmattning börjar ta för lätt på hoten eller väljer att gräva ner oss i bunkern i väntan på den "stora smällen".

Vi får göra ett försök

att hitta den gyllene medelvägen mellan dessa två extremer.