I slutet av förra året blev det lite stockning i kön till när en handfull bolag ville in på Stockholmsbörsen och First North. Nu drygt två månader senare när emissionshusens kursvårdande stödköp spelat ut sin roll står det klart att vinnaren: Sanitec, som tillverkar sanitetsporslin.

I slutet av november kom fastighetsbolaget Platzer in på börsen. Räknat från teckningskursen på 26,50 kronor har aktien stigit 13 procent, vilket är 8 procentenheter mer än börsens breda OMXSPI-index under samma period.

Den 10 december var det dags för Sanitec där de nya ägarna kom in i bolaget på kursen 61 kronor. Sedan dess har aktien stigit 33 procent, vilket är ungefär 25 procentenheter mbättre än utvecklingen för börsen i övrigt under samma period.

Två dagar senare vara det meningen att godisdistributören Candyking skulle begå sin börspremiär men efter många turer, inklusive en uppskjuten notering till den 16 december, och valhänt informationsarbete beslutade ägaren att helt skrota noteringsplanerna.

North Chemical, som i ungefär i samma veva tog sig in på First North, är den enda riktiga plumpen i protokollet över börsdebutanter. Från teckningskursen på 6 kronor har aktien backat till 4,80 kronor, motsvarande en nedgång på 20 procent.

Jämfört med index under samma period har North Chemicals aktie underpresterat  26 procentenheter.

Den första tidens handel efter en notering är ofta dopad eller åtminstone hårt dirigerad av den eller de banker som ansvarar för noteringen i syfte att undvika att försäljningar leder till kedjereaktioner.

Normalt vid större introduktioner är att de ansvariga bankerna genomför kursvårdande aktiviteter en månad efter introduktionen genom att stödköpa aktier – eller åtminstone ha en beredskap för att det kan behöva göras. 

I exempelvis fastighetsbolaget Platzers fall startade den så kallade stabiliseringsperioden samma dag som bolaget noterades och avslutades formellt den 27 december.

Från ett inledande stort intresse i Platzers aktie, som drev upp kursen till 29 kronor som högst första handelsdagen, började investerare sälja av mer eller mindre dagen efter.

Vid fyra tillfällen "stabiliserades" Platzers aktiekurs, dels under tre dagar mellan 16 och 18 december och dels den 27 december. Handelsbanken köpte aktier till kursen 26,50 kronor – samma nivå som teckningskursen.

Med Handelsbankens hjälp sjönk aldrig kursen i Platzer under teckningskursen. Och när det kortsiktiga säljtrycket från kortsiktiga introduktionsspekulanter lagt sig så hämtade aktien ny fart och handlas i dagsläget kring 30 kronor.

Så vad kan man då som investerare lära sig av kursstabiliseringarna?

För det första att man ska läsa prospektet noga. Ju större bolag och ju större emission, desto större är sannolikheten för att det finns ett avtal om kursstabilisering. Och finns det en sådan så minskar allt annat risken för att ett kortsiktigt överutbud av aktier ska starta den negativa kursspiralen där kursnedgångar stimluerar andra inesterare till försäljningar.

Men man ska inte heller ha en övertro på den emissionsansvariga bankens förmåga att stötta kursen. När exempelvis Telia noterades i juni 2000 så kämpade bankerna under de inledande dagarna med att stabilisera kursen.

Ganska snart stod det emellertid klart att säljtrycket inte handlade om kortsiktiga vinsthemtagningar utan bottnade i såväl misstro mot värderingen som mot hela börsen. Redan på den tredje dagen som noerat bolag stängde Telia under teckningskursen 85 kronor.