Den som investerade 100 000 kronor i börsens breda index 1 januari 1996 har idag en position värd 350 318 kronor, exklusive utdelningar. Den som däremot sålde sista handelsdagen i april för att sedan åter gå in i marknaden den sista september - och upprepade detta handelsmönster fram till idag - har nu 16 år senare en portfölj värd 801 398 kronor.

Det är en rejäl skillnad - 701 procents uppgång mot 250 procent.  Översatt i genomsnittlig årlig avkastning motsvarar det 13,0 procent respektive 7,6 procent.

För tydlighetens skull kan man jämföra en motsvarande serie där någon enbart investerar i index den sista april varje år och sedan säljer den sista september. Värdet på den portföljen skulle idag ligga på 43 713 kronor. Mer än hälften av den ursprungliga investeringen skulle vara borta.

Som framgår av grafen nedan  hade börsen en mycket stark utveckling under den senare halvan av 1990-talet, efter kronfallet och inför millenniehaussen.

Räknar vi på samma

sätt efter årsskiftet 1999/2000 till idag har är skillnaden väsentligt större. OMXSPI-index har då levererat en genomsnittlig årlig avkastning 0,4 procent i den heltidsinvesterade portföljen medan den som säljer sista april och återinvesterar sista september i levererat en årlig avkastning på 6,1 procent.

Avkastningsmönstret är i linje med en mycket gammal tumregel som lär härstamma från Londons finanskvarter. Enligt den ska man sälja i maj, hålla sig borta från marknaden och inte återvända förrän det mest klassiska av brittiska hästlopp, St. Legers Stakes, har sprungits.

I räkneexemplet ingår varken reavinstskatter eller courtage, men med tanke på att det nuförtiden går att investera kostnadsfritt i indexfonder och att olika försäkringslösningar gör att investeraren inte behöver betala reavinstskatt väljer vi att för enkelhetens skull bortse från de faktorerna. Skillnaden i utfall mellan de två olika investeringsstrategierna är tillräckligt stor för att bekräfta mönstret.

Frågan är bara varför det har sett ut så här och om det också kommer att se ut så här i framtiden. En möjlig förklaring är att det i beteendet hos såväl aktieförvaltare som analytiker ligger ett omedvetet säsongsmönster.

Efter årsskiftet startar man på ny kula. Fjolåret är stängt och glömt och det återstår ett år innan facit av det året ska redovisas i boksluten. Man arbetar dessutom med nya vinstprognoser och ju längre från målet analytikerna befinner sig desto större blir inslaget av gissningar.

Framåt april-maj är utdelningarna avklarade och den första delårsrapporten för året ger en fingervisning om varthän utvecklingen är på väg. Verkligheten gör sig påmind och tar udden av en del överoptimistiska förutsägelser.

Dessutom är det vanligt att börsomsättningen går ned under sommaren. Lägre likviditet betyder allt annat lika högre risk för stora svängningar i marknaden, vilket sammanträffar med att halvårsrapporterna trillar in.

Grafen nedan utgår

från samma mätperiod, januari 1996 till och med idag. Vi har här valt ut hur många gånger under respektive månad som börsen antingen stigit eller sjunkit mer än 5 procent. Det ser vid första ögonkastet ut som att juli är en bra börsmånad, eftersom det i fyra av totalt 17 mätta månader varit börsuppgångar på mer än 5 procent.

Sanningen är emellertid att index slutat på minus i 11 av de julimånader som ingår i studien. Av det kan man dra slutsatsen att det tenderar att svänga kraftigare i juli och att de eviga diskussionerna om återkommande sommarrallyn har svagt stöd i den 16-åriga historiken.

Septembermånaden, alldeles inför niomånadersrapporterna, förefaller vara en usel börsmånad. De kraftiga rasen är vanligast i den här månaden och snittet på månadsutvecklingen är sämst i klassen, minus 2,1 procent.

Efter niomånadersrapporterna har börsen tagit ny fart i den 16-åriga historiken. Ett kursras i sig innebär allt annat lika att aktier blivit billigare, kanske rentav attraktiva. Det återstår bara ett kvartal av verksamhetsåret och bolagets vd som försökt hålla nere förväntningarna vågar nu lätta lite mer på förlåten samtidigt som utdelningsspekulationerna inför våren startar.

St. Legers-mönstret har bekräftats i andra studier med betydligt längre tidsserier. Men historiskt snitt är en sak, framtiden en annan. Att index i snitt utvecklats svagt under perioden juni till september är främst en effekt av att de stora kursfallen tycks vara vanligare under den här perioden.

Vi kan inte dra slutsatsen att övriga börsmånader är fria i från kursfall eller att index inte kan gå bra under perioden juni-september. Däremot kan vi konstatera att risken tycks vara högre under den här perioden.