Vi befinner oss just nu i en lågkonjunktur i Sverige. När företagen blir allt mer osäkra om de framtida ekonomiska utsikterna vill man ha större flexibilitet bland anställningarna. Det ska gå fort att anställa personal vid behov men också fort att täppa till pengakranarna om det behövs.

Då anställs personal på timmar, vikariat och projekt. Några, som tidigare kanske haft anställning, får istället gå på F-skattsedel som konsult, trots att arbetsuppgifterna är desamma som tidigare och fortfarande "anställningsliknande". Detta förfarande har förenklats sedan ändringar i lagen gjort att det numera endast behövs en uppdragsgivare för att få F-skattsedel, medan det tidigare behövdes flera.

Fredrik Lindgren var tidigare anställd, men arbetar nu som egenföretagare i teknikkonsultbranschen. Numera har han tre uppdragsgivare, men tidvis har han haft bara en, och han har även suttit på plats på den uppdragsgivarens kontor och arbetat.

"Jag har haft mycket att göra ett tag nu, men nu avslutar jag flera projekt och måste börja kolla runt efter uppdrag. Det ger ju inte samma trygghet att vara egen som att vara anställd", säger Fredrik Lindgren.

Förutom att inte veta om jobben finns där nästa vecka, så innebär de flexibla anställningsformerna en annan osäkerhet - pensionen. För när arbetsmarknaden förändrats, så hänger inte alltid pensionssystemet med.

När pensionssystemet gjordes om på 1990-talet sedan lade man delvis över ansvaret för pensionen från staten till individ och arbetsgivare. Systemet bygger i mångt och mycket på att den allmänna inkomstpensionen ska kompletteras med en tjänstepension.

Men den som är egenföretagare får inte någon tjänstepension. Och det är inte heller säkert att den som är timanställd eller vikarie får det.

"En otrygg anställning kan också betyda otrygg pension. De så kallade flexibla anställningsformernas följder för framtida generationers pensioner är en fråga som måste uppmärksammas mer", säger Annette Thörnquist, forskare vid ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet, som i flera år forskat kring arbetsmarknadsfrågor.

Det finns enligt SCB idag cirka 600 000 enmansföretag i Sverige, vilket är en fördubbling på 15 år, något som för en tid sedan uppmärksammades i Sveriges Radios granskande program Kaliber. Väldigt många arbetar förstås frivilligt på konsult- eller frilansbasis, och älskar friheten och känslan av att ha ett eget företag. Men i den här artikeln fokuserar vi på dem som ofrivilligt innehar F-skattsedel.

Som genföretagare får man inte någon tjänstepension, utan måste själv spara till pensionen.

"Det är inte det första man tänker på att göra. Jag vet, det är dåligt att jag inte sätter av till pensionen, men det är knappast prio ett nu. Jag tar ut den lön jag behöver, resten stannar i bolaget", berättar Fredrik Lindgren.

Fredrik Lindgren är inte den enda som tänker på det sättet.

"Pensionen är något som ligger långt fram i tiden för många och som är lätt att slå ifrån sig. Som egenföretagare måste man själv ta ansvar för sin pension, men alla känner inte till detaljerna. Pensionssystemet är krångligt och svårt, och det är inte alltid lätt att hitta motivation till att ta reda på allt om man ofrivilligt blivit egenföretagare", säger Annette Thörnquist.

Även de som är anställda, men på timmar, vikariat eller projekt har anledning att se upp med pensionsvillkoren, som är olika för olika kollektivavtalsområden.

Inom avtalsområdet ITP1, det nyare avtalet för privatanställda tjänstemän, får timanställda och vikarier inbetald pension från första kronan. Så är även fallet inom SAF-LO, för privatanställda arbetare och inom KAP-KL, anställda inom kommunen.

Men inom ITP2, den del av ITP där de allra flesta fortfarande finns, gäller att vikarier måste arbeta i tre månader för att få tjänstepension. Den som hoppar runt på kortare vikariat där kan därför helt gå miste om tjänstepensionen.

Inom bemanningsbolagen, där de flexibla anställningsformerna är mycket vanliga, har man bemanningsavtal som säger att timanställda måste arbeta i minst 416 timmar per år. Det kanske inte låter så mycket, men den som arbetar på flera olika arbetsplatser för att få ekonomin att gå ihop riskerar att inte nå upp till det kravet.

"Det är ett mycket dåligt avtal. Man har försökt föra diskussioner om omförhandling, men de har strandat", berättar Dan Wallberg, pensionsexpert på PTK.

Villkoren ser alltså olika ut inom olika avtalsområden, men ofta finns två delar - förmånsbestämd och avgiftsbestämd - där den förmånsbestämda har ett antal krav. Den som är statligt anställd och har förmånsbestämd ålderpension måste exempelvis nå upp till 20 procent av heltid för att börja få inbetalningar till tjänstepensionen.

Den som befinner sig på en arbetsplats som inte har kollektivavtal får förlita sig på att arbetsgivaren vill betala in tjänstepension. Men det är upp till arbetsgivaren att själv bestämma.

Annette Thörnquist tycker att det är viktigt att den allmänna kunskapsnivån kring de flexibla anställningsformerna höjs.

"Myndigheter och andra aktörer som arbetar med pensioner borde ta ett ansvar att informera de som har otrygga anställningsformer vad som egentligen gäller för pensionen. Vi måste prata mer om detta", anser Annette Thörnquist.

Vad är det då den som är egenföretagare, timanställd eller vikarie kan göra för att försöka trygga pensionen? I nästa artikel i placera.nu:s artikelserie om den nya pensionsfällan ger vi tips.