Den försiktiga inställning vi har haft till mer riskfyllda placeringar under hösten betalade sig något i oktober då den svenska börsen backade några procentenheter. Men vi konstaterar också att börsen trots allt har hankat sig upp med några procent sedan sensommaren. Samtidigt har de långa marknadsräntorna segat sig uppåt medan råvarupriserna fortsatte att backa i oktober.

Det är alltså en lite splittrad bild av den ekonomiska verkligheten som de olika tillgångslagen indikerar i oktober där råvarupriser och i viss mån börsen målar upp en bild av ett allt bistrare konjunkturläge. Men stigande räntor borde tvärtom vara en följd av stigande förväntningar på den ekonomiska utvecklingen framöver.

Just konjunkturbilden har fortsatt att försämras i Sverige under månaden som gått. Indikatorer som inköpschefsindex och konjunkturbarometern målar en bister bild av det ekonomiska läget. Den svenska rapportfloden har också varit åt det negativa hållet och många företagsledningar är osäkra gällande den globala efterfrågeutvecklingen framöver.

Även i EMU-området är det allt tydligare att den ekonomiska tillbakagången numera börjat slå även mot tidigare stabila länder som Tyskland. Den senaste statistiken över nyutlåning till företag och hushåll indikerar dessutom att den realekonomiska krisen i övriga delar av EMU-området fortsatt att fördjupas. Däremot har marknadsräntorna i länder som Spanien och Italien sjunkit och börjar närma sig nivåerna från i våras, innan eurokrisen slog till mer rejält..

Även i Asien har det varit negativa besked på konjunkturfronten med svagare tillväxt i de båda giganterna Kina och Japan.

Ljusglimtarna i den globala konjunkturen finner vi främst i USA där bostadsmarknaden fortsätter att stärkas och där arbetslösheten är på väg nedåt. I USA stärktes dessutom inköpschefsindex för både industri- och tjänstesektor i oktober samtidigt som hushållens förtroende steg.

Att marknadsräntorna i sin tur stigit, trots en bistrare global konjunktur, tolkar vi inte som en signal om ljusare tider framöver utan snarare som en följd av att effekten av alla penningpolitiska stimulanser börjat klinga av och att risken med att hålla statsobligationer stigit.

När vi nu blickar fram mot november så är det med en fortsatt försiktig syn på placeringar. Mot bakgrund av konjunkturutveckling och den osäkerhet som präglar företagsrapporterna väljer vi att skruva ner aktieandelen i vårt allokeringsalternativ ytterligare, från 40 till 35 procent. Det är en låg andel sett till att vi fortfarande ser aktier som huvudalternativet för den som vill ha hygglig avkastning på lite längre sikt.

Det om främst oroar på kort sikt är, förutom konjunkturen, risken för politiska låsningar efter presidentvalet i USA. Den nya presidenten måste på något sätt ena kongressen för att undvika den kraftiga finanspolitiska åtstramning som annars blir verklighet efter årsskiftet som en följd av tidigare beslut, det så kallade fiskala stupet. Det blir en grannlaga uppgift som säkert kommer att påverka riskaptiten negativt hos många placerare.

Det gäller dock att vara uppmärksam och ha snabba fötter som placerare eftersom en lösning högst troligt skulle ge riskviljan en ordentlig skjuts uppåt i USA och även globalt.

Den 8 november startar det kinesiska kommunistpartiet sin något försenade kongress. En ny ledning ska komma på plats samtidigt som en  ny strategi för den ekonomiska politiken troligen presenteras. I förlängningen lär detta innebära nya ekonomisk-politiska stimulanser vilket bör vara positivt för råvarupriserna. Till detta ska dessutom läggas att det på senare tid kommit några försiktiga signaler om en vändning uppåt för kinesisk ekonomi.

Vi väljer därför att ligga kvar med en råvaruandel på 10 procent i allokeringsförslaget, trots den senaste tidens prisnedgångar på olika råvaror. Det är visserligen en riskfylld investering men även här finns det positiva politiska beslut att hoppas på.

Den som vill spekulera i ett ökat risktagande inför årsskiftet kan också hoppas på stigande spekulationer kring nya penningpolitiska lättnader i såväl USA som EMU-området. Vår bedömning i dagsläget är dock att sådana satsningar i så fall aktualiseras främst som en följd av fördjupade ekonomiska kriser. Det ska i sin tur betyda att börsen i det första skedet riskerar att backa ytterligare. Men även här kan det vara på sin plats att reagera snabbt på nya signaler.

Huvuddelen av investeringsslanten hamnar därmed återigen i ränteplaceringar. Obligationsfonder känns dock högst osäkra till följd av det som ser ut som en underliggande trend uppåt för långa marknadsräntor. Korta räntefonder ger i sin tur låg avkastning och hyggliga sparkonton ser därmed ut som ett bättre alternativ att parkera kortsiktigt på.

Ett alternativ till bankboken är i sin tur de räntebevis som blivit allt mer populära bland placerare. Man ska dock ha i åtanke att räntebevis kan tappa vi värde om osäkerheten kring företagen och/eller konjunkturen ökar. Vi ser det därför som ett mer långsiktigt placeringsalternativ eftersom den kupongränta man får är säker så länge utgivarna av räntebevisen inte meddelar en betalningsinställelse som en följd av konkurs eller liknande.

Vår allokeringsförslag för november innehåller därmed 35 procent aktier, 10 procent råvaror medan 55 procent hamnar i ränteplaceringar, huvudsakligen på bankkonto. I sparformer där möjlighet att ha pengarna på konto saknas, till exempel i vissa avtalspensioner, är räntebevis att föredra.