Grekland fick sitt nödlån men det är först efter valet i april som vi får reda på hur dedikerade grekerna är uppgiften att sanera ekonomin och genomföra de påtvingade besparingarna och reformerna.

Sent i natt lyckades till slut EU:s finansministrar nå en uppgörelse som möjliggjorde utbetalningen av det andra stödpaketet till Grekland. Och trots att beslutet var väntat så drog nog många en lättnadens suck att det äntligen roddes i hamn. Det ursprungliga beslutet om ett andra stödpaket till Grekland togs ju redan i oktober i fjol.

Uppgörelsen som nåtts beräknas pressa ner den grekiska statsskulden till 120,5 procent av BNP. För att uppnå det målet krävs dock att grekisk ekonomi åter börja växa och redan 2014 uppvisar en tillväxt på 2,4 procent enligt prognoserna.

Givet att färsk forskning visat att redan en statsskuld motsvarande 80-90 procent av BNP påverkar tillväxtkraften i ett land påtagligt i negativ riktning så kan det faktiskt bli svårt att uppnå målet. Inte minst som besparingar och reformer troligen inte räcker för att skapa en konkurrenskraftig ekonomi utan det också krävs en allmän sänkning av kostnadsnivån (läs sänkta löner).

Det är därför mycket troligt att det inte bara kommer att krävas minst ett nytt stödpaket till Grekland utan också att EU-länderna är beredda att på andra sätt stötta den grekiska ekonomin. Det kan vara i form av infrastruktursatsningar eller andra typer av åtgärder som bidrar till ökad ekonomisk aktivitet.

Dessutom återstår att se hur de privata investerarna ställer sig till den skuldnedskrivning som man mer eller mindre tvingats till. Risken är uppenbar att den privata sektorn helt kommer att hålla sig borta från Grekland och grekiska statspapper under överskådlig tid. Det skulle i sin tur tvinga EU-länderna att under en betydligt längre tid än tänkt stå för den finansiering som krävs för att hålla grekisk ekonomi vid någorlunda liv.

Ett viktigt avgörande för den framtida utvecklingen blir dessutom utgången av det grekiska parlamentsval som ska hållas i april. Där kommer grekerna själva att peka ut färdriktningen. Går de partier som står bakom den nuvarande uppgörelsen kraftigt tillbaka väcker det givetvis frågetecken kring grekernas beslutsamhet att genomföra de åtgärder som beslutats om och de ytterligare åtgärder som sannolikt krävs för att återställa landets konkurrenskraft.

Vår bedömning är att Grekland trots gårdagens beslut knappast är borta från krisrubrikerna. Fortfarande är en mer formell statsbankrutt och/eller ett utträde ur EMU-samarbetet ett högst sannolikt alternativ även om lite tid köpts i och med uppgörelsen. Men i värsta fall är krisen åter i full sving efter parlamentsvalet.

För att vi ska undvika en kollaps krävs dessutom att EU-länderna i övrigt går från att bara kräva grekiska eftergifter till att också visa en vilja att stötta grekisk tillväxt. Det skulle innebära ytterligare finansiellt stöd av en form som det inte tycks finnas något som helst politiskt stöd för i dagsläget. 

Vi hoppas att EU-länderna har en plan B för Grekland i rockärmen. Men krishanteringen i stort inger inte särskilt mycket hopp kring en sådan.

De närmaste veckorna följer vi med stort intresse finansmarknadens reaktioner på besluten och då med ett extra vakande öga på Portugal - det land som ligger närmast till hands att råka riktigt illa ut.