ECB bjöd inte på några större nyheter vid presskonferensen efter dagens penningpolitiska möte. Några köp av statsobligationer har ännu inte skett och banken lät dessutom räntan ligga kvar på 0,75 procent, trots en mycket svag ekonomisk utveckling i EMU-området. 

Ett starkt bidragande skäl till inaktiviteten är att banken är bakbunden så länge krisdrabbade länder inte är beredda att söka stöd via krisfonden ESM.

Det är lite paradoxalt att ECB-chefen Mario Draghi konstaterar att bankens beslut att öppna upp för köp av statsobligationer i krisdrabbade länder varit en framgång - detta trots att inga köp ännu har genomförts. 

Å ena sidan har Mario Draghi givetvis rätt utifrån det faktum att marknadsräntorna i länder som Spanien och Italien sjunkit sedan ECB presenterade sina planer på obligationsköp. Men å andra sidan minskar räntenedgången de utpekade ländernas vilja att överhuvudtaget söka stöd.  

ECB står dock i startgroparna för att påbörja köpen och har dessutom en utarbetad plan för hur man ska kunna dra tillbaka åtgärderna när målen väl har uppfyllts. Ett av målen med de föreslagna åtgärderna är att förbättra den gemensamma monetära marknaden i EMU-området. Det kan, och kanske ska, tolkas som att räntenivåerna mellan det stabila nord och krisdrabbade syd ska konvergera, jämnas ut. Det är ett minst sagt ambitiöst mål, i alla fall i närtid. Men det ger i alla fall en fingervisning kring hur ledargarnityret inom ECB resonerar.

Problemet är i sin tur att det politiska ledarskapet i länder som Italien och Spanien är livrädda för att ytterligare pålagor, i form av sparåtgärder och strukturreformer, ska läggas på länderna den dag de söker stöd via ESM och därmed i förlängningen via ECB. Rädslan för att påtvingas nya åtgärder och dessutom få ECB, andra EMU-länder och dessutom IMF direkt involverade i budgetprocessen håller dem tillbaka. Man vill undvika att bli lika hårt behandlad som Grekland blivit.

Men även marknadsaktörerna hamnar i ett dilemma. Dessa väntas i sin tur sätta press på krisländerna genom att skicka upp marknadsräntorna och därmed på sikt tvinga länderna att söka stöd. Samtidigt riskerar man att vid alltför hårt spekulerande ett scenario med stigande räntor bli sittande med Svarte-Petter den dagen ECB får möjlighet att kliva in på banan. För då kommer marknadsräntorna att sjunka kraftigt.

Risken är därmed stor att vi hamnar i ett dödläge där krisdrabbade länder försöker hanka sig fram på dagens räntenivåer. Spanien lyckade exempelvis hyggligt med torsdagens emission av statsobligationer, även om treårsräntan steg något. Samtidigt betyder det att ECB:s möjligheter till direkta köp av obligationer dröjer. Så inte att förvåna blev marknadsreaktionen efter dagens ECB-beslut tämligen ljum.  

Vidare framhöll ECB-chefen att han ser en bankunion som nödvändig för att skapa en verklig valutaunion. Där är ambitionen från ECB:s sida att vara klar med sina förberedelser för att ta över banktillsynen redan till den 1 januari. Mycket politiskt grundarbete återstår dock innan något beslut på politisk nivå kan tas. Det finns gott om motståndare till en sådan bankunion, vilket är ytterligare en orosfaktor som kan få finansmarknadens aktörer att surna till.

Så sammantaget

gav inte dagens presskonferens något större skäl till jubel. Läget är i stort sett oförändrat och de flesta på marknaden sitter fortfarande och väntar på en spansk ansökan om nödlån. Det skulle i så fall kunna ge börsen ett lyft men vi räknar inte med någon långvarig uppgång på ett sådant besked.