Efter tisdagens kraftiga börsfall är det nu lite lugnare på finansmarknaderna. Ett skäl är att det börjar luta åt att mer än två tredjedelar av de privata investerare som har grekiska obligationer är beredda på att acceptera villkoren för en skuldnedskrivning.

Tidsfristen för de privata investerarna går ut kl 21.00 ikväll. Så vi får kanske ge oss till tåls fram tills dess innan vi får ett slutgiltigt besked. Når man acceptans från två tredjedelar av de privata investerarna kan man dessutom tvinga övriga att acceptera uppgörelsen. En uppgörelse med de privata investerarna är nödvändig för att få en utbetalning av de andra nödlånet.

Så länge vi inte är säkra på att skuldnedskrivningen accepteras ska man nog inte räkna med någon klang- och jubelföreställning på finansmarknaderna. Dessutom finns en kvardröjande oro för att den grekiska skuldnedskrivningen ska utlösa de försäkringar mot betalningsinställelse som en del av de privata investerarna har tecknat.

Det är nämligen dessa försäkringar som kan sprida greklandskrisen vidare ut i världen. Om försäkringsutgivarna drabbas av ersättningskrav kommer Greklands skulder att spridas i en dominoeffekt. Dessa försäkringar löses dock inte ut om Greklands fordringsägare frivilligt går med på att skulderna skrivs ned. Därför är momentet "frivillighet" så viktigt.

Samtidigt betyder en frivillig skuldnedskrivning knappast slutet på turbulensen kring Grekland. Den offentliga skulden beräknas fortfarande ligga runt 120 procent av BNP efter skuldnedskrivningen. Med de mycket dystra konjunktursignaler som kommit från Grekland under senare tid så är siffran sannolikt en underskattning av var skulden kommer att ligga på i slutet av detta år. Samtidigt ska ett högst osäkert parlamentsval hållas i april.

Dessutom börjar allt fler undra om inte Portugal behöver genomföra samma finansiella golgatavandring som Grekland. De portugisiska räntorna har under de senaste veckorna stigit kraftigt från redan i utgångsläget ohållbara nivåer. Den portugisiska tioårsräntan ligger numera strax under 14 procent. Det är extra oroande mot bakgrund av att ECB översköljt de europeiska bankerna med billiga pengar vilket är tänkt - om än inte officiellt uttalat - att få ner räntorna i krisdrabbade länder.

Men det blir alltmer uppenbart att den strategi för skuldsanering och krishantering som EU-ländernas ledare enats kring har uppenbara brister, inte minst det faktum att sparkraven dämpar den ekonomiska aktiviteten och därmed i sin tur minskar chanserna att uppnå målen. Det kanske exemplifieras bäst av situationen för Spanien som begärt en uppmjukning av budgetmålen för i år.

Tidigare var avsikten att Spaniens budgetunderskott skulle sänkas till 4,4 procent av BNP i år, men nu vill man istället att målet ska vara 5,8 procent. Det har övriga EU-ledare sagt blankt nej till trots att Spanien i stort sett genomför de sparåtgärder man tidigare utlovat.

Det är framför allt den ekonomiska verkligheten som blivit bistrare än man tidigare befarat och som gör det svårare för Spanien att uppnå det tidigare målet. Ska man nu tvingas till ytterligare besparingar så riskerar den negativa spiralen att bli ännu djupare och när det rör sig om en såpass stor ekonomi som den spanska så får det givetvis allvarliga spridningseffekter.

Så tyvärr talar mycket för att en eventuell börseufori efter en grekisk skuldnedskrivning riskerar att bli mycket kortvarig. Nästa krishärd hamnar snart i fokus.