Kina har hittills legat lågt när det gäller utfästelser om hjälp till den europeiska krishanteringen. Det råder dock ingen tvekan om att Kina med tiden kommer att spela en nyckelroll både i hanteringen av problemen i EMU-området och som motor för världstillväxten.

Inte minst gör gör landets valutareserv på närmare 2 500 miljarder euro landet till en potentiell kandidat för  finansiellt stöd till EMU-länder och europeiska banker.

Den valutareserven kan ju sättas i relation till de 300 miljarder euro som en rekaptalisering av de europeiska krisbankerna väntas kosta i de mer dystra kalkylerna. Dessutom finns det ju önskemål från många håll att tillföra IMF mer kapital så att de har tillräckliga finansiella muskler för att stötta såväl banker som enskilda länder.

Än så länge har dock inte Kina gett några specifika löften om stöd vare sig till EMU-länderna eller IMF. De kinesiska offentliga pengar som ändå går till Europa är mer en följd av den övergripande strategin som landet har att diversifiera sin valutaportfölj för att minska den höga dollarandelen.

Kina brottas också i sin tur med egna inhemska problem som den höga inflationen och en överhettad fastighetssektor. Inflationen landade i september över 6 procent för fjärde månaden i rad och ligger därmed högt över det officiella målet på 4 procents inflation.

På fastighetssidan ses visserligen en viss avmattning i prisökningarna men det har kostat på i form av omfattande regleringar av bostadsmarknaden och kreditrestriktioner. Det tycks därmed vara en bit kvar innan landet kan börja stimulera den inhemska efterfrågan och agera ännu större draglok för den globala ekonomin

Men i och med att BNP-tillväxten blev något sämre än väntat, enligt siffror som kom i natt, har paradoxalt nog chanserna för kinesiskt stöd till Europa sannolikt ökat.

BNP-tillväxten undre tredje kvartalet blev 9,1 procent jämfört med analytikernas förväntningar om en uppgång med 9,3 procent. Det ligger visserligen i regeringens intresse att BNP-tillväxten dämpas något, men landet börjar också känna av en minskad omvärldsefterfrågan som inte är särskilt välkommen.

Exporten växer långsammare än väntat till följd av minskad efterfrågan från USA och Europa. Prognoserna pekar mot att Kina under nästa år kan komma att få underskott i utrikeshandeln.

Den omfattande kritiken mot en undervärderad valuta gör att en valutaförsvagning inte är en framkomlig väg för att öka exporten. Snarare talar det mesta för att yuanen kommer att fortsätta att stärkas även om apprecieringen av yuanen visavi dollarn avstannat under senare tid.

För att ändå stärka exportutsikterna vore det en naturlig väg att stötta de krisdrabbade ekonomierna i väst. Vi tror också att chanserna är stora för ett kinesiskt utspel allra senast i samband med G20-mötet i början av november.

Om Kina väljer att låta stödet gå via IMF eller lovar mer direkt stöd till banker och länder är en osäkerhetsfaktor även om vi lutar åt att det första alternativet känns mest sannolikt för närvarande.

Den typen av kinesiskt stöd skulle vara synnerligen välkommet, framför allt nu när Tyskland försöker spela ner förväntningarna på en mer omfattande europeisk lösning. Ett kinesiskt utspel skulle öka trovärdigheten för krishanteringen och sannolikt ge börsen en skjuts uppåt.