Efter att indikatorer som inköpschefsindex visat tecken på att stabiliseras fanns det förhoppningar om att torsdagens konjunkturbarometer från Konjunkturinstitutet, KI, skulle uppvisa samma positiva mönster. Men hoppet om att konjunkturen ska vända upp när den knappt hunnit vända ner ser ut att komma på skam.

För att börja med industrin så föll KI:s konfidensindikator här med tre enheter och ligger numera farligt nära tidigare recessionsnivåer. Och ett av skälen till att den inte föll ännu mer var att några tunga råvarubranscher gick från att vara superpessimister till att "bara" var pessimister.

I övriga branscher var fallet i förtroendet snarast lite större än den sammansatta siffran indikerar. Ljuspunkterna finner vi framför allt i lite udda branscher som oljeraffinaderier och transportmedelsindustri som inte är biltillverkning.

Som helhet var dock siffrorna en bekräftelse på att det numera går sämre för svensk industri. Det syns också i de exportssiffror som SCB publicerade idag och där exporten faller för andra månaden i rad. Exporten i december minskade med sex procent, så det är inte bara en allmän finansiell oro som trycker ner indikatorerna utan nedgången syns numera även i hårda data.

En bransch som det däremot fortsätter att gå hyggligt för är byggindustrin där orderstockarna fortfarande ligger på höga nivåer och till och med uppvisar en viss förbättring under fjärde kvartalet. Men vi observerar också att anbudspriserna numera faller och att företagen räknar med svagare efterfrågan framöver.

Försäljningen i detaljhandeln är fortsatt svag men det är också den enda delsektor där förtroendeindikatorn faktiskt stiger. Visserligen bara med en ynka enhet, men i brist på andra goda nyheter så förtjänar det ändå att lyftas fram. Det är framför allt god utveckling för livsmedelshandeln som lyfter siffran.

Att förtroendeindikatorn för den privata tjänstesektorn hankar sig över nollstrecket är också goda nyheter. Här vet vi dock av tidigare erfarenhet att många tjänstenäringar är sencykliska och dessutom starkt beroende av andra branscher och därför tycker vi det är ett misstag att försöka hänga upp en möjlig konjunkturvändning på dessa siffror.

Betydligt mer hoppingivande är att hushållens humör har förbättrats i januari. Det gäller både synen på den egna och den svenska ekonomin. Ett slut på Riksbankens räntehöjningar har säkert spelat en betydande roll för stigande optimism, i alla fall om den egna ekonomin. Däremot syns även i dessa siffror hur bankernas ovilja att sänka räntorna slår igenom på ett negativt sätt.

För trots att Riksbanken redan har slagit in på räntesänkningsspåret så tror inte hushållen att det ska påverka deras egna räntor i någon större grad. På ett års sikt räknar hushållen med att ränta ska ha sjunkit med 0,05 procentenheter!

Det här är en siffra som borde oroa såväl Riksbankens ledning som regeringen. En av främsta målsättningarna med räntesänkningar borde väl vara att få hushållen på shoppinghumör, eller i alla fall att förhindra att de slår igen plånboken helt? Den effekten av räntesänkningar ser numera ut att bli allt mindre och det gör penningpolitiken verkningslös.

Eftersom finanspolitiken dessutom numera mest är inriktad på att bibehålla starka statsfinanser så finns det i praktiken inte särskilt mycket kvar att konjunkturinriktad ekonomisk politik i Sverige. Visserligen en liten överdrift men det ligger ändå i farans riktning om ingenting görs åt situationen. Å andra sidan kan vi ju då lägga ner stor delar av både Riksbanken och finansdepartementet.

Slutligen konstaterar vi att arbetslösheten i Sverige har slutat att sjunka och i säsongrensade tal stabiliserats kring 7,5 procent. Att arbetsmarknaden ännu inte visar tydliga tecken på att försvagas är det stora hotet mot vår prognos att Riksbanken sänker ränta redan den 16 februari.

Vi räknar dock fortfarande med en sänkning och tycker att torsdagens siffror innehåller tillräckligt negativa nyheter för att motivera en sådan.