En av förhoppningarna med den förra räntesänkningen bör ju ha varit att få ner räntekostnaderna för hushåll och företag. Här har bankerna varit påfallande njugga. Istället har de utnyttjat större delen av räntesänkningen till att höja sina egna marginaler. Nu ser vi en liten bättring på den fronten, i takt med sjunkande interbankräntor, men det måste ändå konstateras att mycket av den effekt som Riksbanken räknat med har uteblivit.

En annan effekt som banken bör ha velat åstadkomma är en försvagning av den svenska kronan i syfte att stärka exportindustrins konkurrenskraft. Nu när fokus mest brukar hamna på bostadsräntor har den här effekten av ränteförändringar hamnat lite i skymundan för gemene man.

Riksbankens direktionsmedlemmar borde dock inte hamna i samma fälla utan även väga in det här mer ursprungliga målet med räntesänkningar i sina kalkyler. I så fall  kan denna direktionsmedlem konstatera att kronan fortsatt sin resa uppåt sedan förra räntesänkningen och att kronförstärkningen snarast blivit ännu snabbare sedan dess.

Så sammantaget har den positiva ekonomiska effekten av den förra räntesänkningen med 0,25 procentenheter i stort sett uteblivit. I och med den fortsatta kronförstärkningen har penningpolitiken snarast fått en mer åtstramande effekt sedan dess. Kronförstärkningen sedan förra räntebeslutet motsvarar i grova drag en räntehöjning på 0,25 procentenheter.

Lägg till detta en underliggande inflation klart under Riksbankens mål på två procent, en pågående avkylning av bostadsmarknaden samt en svensk tillväxt som fortsatt att försvagas.

Ändå råder det inte enighet på marknaden om att det blir en sänkning. 64 procent av respondenterna i SEB:s analytikerenkät tror att räntan sänks, men vi har alltså en dryg tredjedel som inte tror det.

Mot en räntesänkning talar främst en minskad oro i Europa, en viss stabilisering av svenska konjunkturindikatorer och den i utgångsläget låga räntan på 1,75 procent.

Även hushållsutlåningen kan vara en riskfaktor och den skenande bolåneskulden har ju uppmärksammats stort i riksmedia under senare tid. Vi konstaterar dock att enligt officiella siffror från SCB  är nettoutlåningen till hushåll i miljarder räknat numera den lägsta sedan 2004.  Att ytterligare pressa ned utlåningen borde inte vara ett allt överskuggande mål för Riksbanken, även om en viss avkylning vore välkommen.

En annan faktor som kan göra räntebeslutet osäkert är att vi numera har två nya direktionsmedlemmar i form av Per Jansson och Kerstin af Jochnick. Dessa har ännu inte gjort några uttalande som kan vägleda oss i vilken riktning de lutar i räntefrågan.

Vi gör ändå bedömningen att Riksbanken sänker räntan med 0,25 procentenheter på torsdag. Det som borde få det att väga över för riksbanksdirektionen är att en utebliven räntesänkning framstår som inkonsekvent i förhållande till vad som skett i svensk ekonomi sedan den förra räntesänkningen.

Någon gång borde Riksbanken dessutom gå tillbaka till gamla trygga beslutsregler för att inte skapa onödig förvirring kring räntepolitiken. Det under senare år ökande dribblandet med olika bedömningsgrunder och hänsynstaganden till andra faktorer än tillväxt och inflation har inte varit helt klockrent ur den aspekten.