Det är ett lite bittert konstaterande att en stor andel av utomstående bedömare (dock inte en majoritet) är förvånade över att den finansiella turbulensen efter det grekiska valet hittills varit förhållandevis återhållsam. Visserligen har börsen tappat och euron försvagats, men långtifrån i den utsträckning som tidigare oro över den grekiska situationen åstadkommit.

Ett skäl till förvånade analytiker är att det grekiska valresultatet blev sämsta tänkbara. De två partier som stått bakom krisuppgörelser och sparbeting, Pasok och Ny Demokrati, gick kraftigt tillbaka och fick inte majoritet i parlamentet.

Övriga partier, som i skiftande grad, vill göra förändringar eller helt riva upp alla överenskommelser gjorda med den så kallade Trojkan (EU, ECB och IMF) fick istället en svajig majoritet. Det är ett resultat som rimmar illa med uppfattningen att en stor majoritet av grekerna vill ha kvar euron och stanna i EU-samarbetet.

Nu ser vi konsekvenserna av valresultatet. Högerpartiet Ny Demokrati och vänsterpartiet Syriza har bägge misslyckats med sina försök till regeringsbildning. Nu står hoppet till att Pasok-ledaren Evangelos Venizelos, trots en svidande tillbakagång, ska lyckas med uppdraget. Knappt någon tror att han kommer att lyckas.

Det lutar därför åt ett nyval redan inom några veckor och oron kring Grekland kommer därför att fortsätta hänga över finansmarknaderna, eftersom många av de reformer som den tidigare regeringen utlovat inte kommer att kunna genomföras när ingen beslutsför regering finns på plats. Det finns en lista på 77 strukturreformer som måste betas av innan Trojkan är beredda att godkänna nästa stora lånepaket på 31 miljarder euro.

Övriga EU-länder står vid ett eventuellt nyval inför ett strategival. Antingen försöker man underlätta för reformpartierna genom att lätta lite på de tunga spar- och reformbeting man satt på Grekland. Det skulle sannolikt gynna Ny Demokrati och Pasok och förhoppningsvis ge dessa egen majoritet i parlamentet. Därmed skulle reformarbetet kunna fortsätta, om än under stort folkligt gny.

Den andra strategin är att i princip göra valet till en ödesfråga gällande fortsatt grekisk medlemskap i valutaunionen. Signaler från tyska regeringsföreträdare kan tolkas som att man förbereder för ett grekiskt utträde ur eurosamarbetet och att det talar för att man väljer den här strategin.

Ett troligt nyval med osäkert utfall samt en betydande risk för grekisk betalningsinställelse i närtid borde inte vara någon bra jordmån för ökat risktagande på finansmarknaderna. Än så länge har dock  finansmarknadens aktörer tagit den uppkomna situationen med viss ro, något som bland annat torsdagsmorgonens börsuppgång är ett tecken på.

Den bittra tolkningen av detta är att man i allt större utsträckning betecknar Grekland som förlorat och numera kallt räknar med att landet kommer att lämna euron.

Kortsiktigt kan det givetvis ge stora effekter på finansmarknaderna men på lång sikt kan det vara en gynnsam lösning för såväl Grekland  som eurosamarbetet i stort. Det innebär bland annat att man med större kraft kan ägna sig åt att bekämpa krishärdarna i större ekonomier som den spanska och att man med Grekland ute ur bilden kan ha en mer pragmatisk inställning till reformarbetet.

Som det är idag tvingas man låta piskan vina över övriga länder eftersom man i förlängningen vill upprätthålla pressen på Grekland.

Om den tolkningen är rätt så kan det paradoxalt nog innebära att ett nyval med Ny Demokrati och Pasok som tydliga vinnare inte är det bästa alternativet utan bara kommer att förlänga lidandet inför det oundvikliga slutet.

Vår bedömning är att Grekland till slut kommer att tvingas överge euron. Det är en syn som vi tycks dela med allt fler marknadsaktörer.