Guldbolagen talar ofta om cash cost. Detär ett nyckeltal som är avsett att visa vad kärnan i verksamheten, själva produktionen av guldet, kostar. Det är lätt att luras av ekvationens enkelhet och tro att försäljningspriset för guld minus bolagets cash cost visar lönsamheten. Verkligheten är oftast en helt annan.

Först och främst ska man vara medveten om att det inte finns någon etablerad standard för hur cash cost ska beräknas utan skillnaden i beräknng är stor mellan olika bolag. För att ytterligare försvåra finns här flera olika varianter av cash cost.  Deras syfte är att hjälpa oss som investerare men i stället blir vi allt för ofta fintade upp på läktaren.

Den enklaste formen av cash cost beskriver kostnader direkt relaterade till gruvproduktionen som löner, bränsle, kemikalier, förnödenheter, smörjolja och så vidare.

När man bryter guld följer ibland andra metaller med upp på köpet. Om intäkterna från dessa biprodukters uppgår till maximalt 20 procent av de totala intäkterna får de dras av från brytkostnaden för guldet i cash cost-beräkningen.

Det ger en felaktig bild av den faktiska kostnaden eftersom den påverkas av värdet på biprodukten.

Cash cost-beräkningen ger oss bara en ögonblicksbild av gruvproduktionen och det är viktigt att inte glömma att guldådror sinar och maskiner slits ut.

Gruvnäring kräver stora investeringar som inte betingar direkta kostnader utan som ses investeringar. Exempelvis inköp av dyra maskiner som måste skrivas av, renovering av befintliga schakt och nyexploatering.

Att se till guldbolagens cash cost är ett enkelt sätt att se till bolagets brytkostnader idag men för dig som vill investera ett guldbolag är det kanske viktigare att titta på bolagets framtida utsikter.

Låt oss dyka ner i verkligheten och titta på bolaget Semafo, ett kanadensiskt bolag verksamt i Afrika och parallellnoterat i Stockholm. Bolaget redovisar en cash operating cost på i snitt 952 dollar/uns under årets första kvartal. Med den kalkylen och ett guldpris på runt 1 300 dollar torde bolaget göra stora vinster. Men så är inte fallet.

I bolagets gruva i Mana, Burkina Faso, har produktionen har gått ned kraftigt. Semafo har därför gjort stora investeringar i jakten på nya malmkroppar, vilket genererade ett resultat för första kvartalet på minus 15 miljoner dollar.

Det här är inte kritik mot Semafo, bolaget mörkar inte kostnader utan är mer öppet i sin redovisning än många andra. Syftet är i stället att visa bristerna med att bara fokusera på cash cost i sin analys. 

Huruvida ett företag producerar guld, koppar, zink eller nickel är egentligen irrelevant. En gruva skapar intäkter! Gamla och dåligt underhållna gruvor som tvingas återinvestera stora summor för att bibehålla sin produktion blir inte lönsamma på sista raden.

Efter att du som investerare tittat på bolagets kalkyl för den nuvarande brytningen och dess cash cost bör du gräva ännu djupare och granska främst kassaflödet från investeringsaktiveter.

Visar det sig att bolaget måste spendera mer än de får in, så vill det till att det finns en stor kassa. Annars finns väntar nyemission och då spelar den hårt marknadsförda cash cost-kalkylen liten roll.

Fredrik von Schantz