Risk mäts ofta som standardavvikelse. Det är ett statistiskt mått som visar hur mycket en fonds avkastning under de senaste tre åren, 36 månaderna, i snitt har avvikit från medelavkastningen. Ju större och kraftigare upp- och nedgångar fonden har haft, desto större blir standardavvikelsen, och risken.

Risken är både positiv och negativ. För aktiva sparare finns det goda möjligheter att tjäna extra pengar genom att investera i fonder eller marknader som svänger kraftigt. Men det kräver att man lyckas tajma en marknad och köpa efter en nedgång och sälja efter en uppgång.

Den uppenbara risken är lika själklar. Misslyckas man blir resultatet högst negativt. Att köpa efter uppgång och sälja efter nedgång slår hårt mot portföljens avkastning.

För passiva sparare finns möjligheten till bättre avkastning om en högriskmarknad välj, men inte nödvändigtvis. Risken är ju stor att fondens värde har fallit kraftigt just när man är stånd att sälja sina andelar.

För de flesta är hög risk negativ, och de söker fonder som utvecklas jämt. I tabellen har placera.nu tagit fram risken, sett över de senaste tre åren, för de vanligaste fondkategorierna. För att just beskriva skillnaderna i risk och avkastning har vi också tagit med den fondkategori som har lägst risk nämligen svenska korta räntefonder. Som grupp ligger standardavvikelsen på 0,72, vilket betyder att risken att förlora pengar är minimal.

Den bredaste fondkategorin bland aktiefonder är globala aktiefonder. Som grupp har de haft en risk på 16 procent, sett över de senaste tre åren. Man brukar säga att globala aktiefonder har lägre risk än enskilda länderfonder, och det brukar vara så. Men de senaste tre åren har faktiskt USA-fonderna uppvisat lägre risk.

Det beror delvis på att globalfonderna investerar i tillväxtmarknaderna, som har uppvisat den högsta risken. Kraftigast svängningar har det varit i Rysslands- och Turkietfonder som uppvisar en risk på drygt 40 procent. Men för de breda tillväxtmarknadsfonderna ligger risken lägre, knappt 25 procent.

Det rimmar också bättre med teorin, att risken ska bli lägre ju bredare investeringsområdet är för fonderna. Av de fyra huvudtillväxtmarknaderna har Asien exklusive Japan lägst risk medan Östeuropa uppvisar den högsta risken.

Ser vi till Europa så stämmer också teorin med verkligheten. Breda Europafonder har en risk på knappt 19 procent. Men smalnar vi av investeringsmöjligheterna till småbolag så stiger risken. I detta fall till knappt 24 procent. Smalnar vi av den ytterligare till att bara omfatta nordiska aktiefonder så stiger den till nästan 25 procent. 

Ser vi till enskilda Sverigefonder så ökar risken, mätt som standardavvikelsen de senaste tre åren, ytterligare någon procentenhet. Likaså när vi snävar av investeringsområdet och tittar på svenska småbolagsfonder, som har uppvisat en risk på nästan 26 procent.

Enligt teorin bör fonder och marknader som har uppvisat hög risk även göra det framöver. Men det är inte säkert alla gånger. Risken beräknas på den historiska avkastningen och vi vet ju att marknader utvecklas olika under olika perioder.