Ryktena florerar och risken för ett misslyckande har ökat väsentligt efter att Tyskland och Frankrike inte lyckats komma överens och därför påkallat ett extra toppmöte i mitten av nästa vecka.

Det första som slår en är det anmärkningsvärda i att man inte tycks ha någon utarbetad plan så långt in i processen och med de förväntningar som byggts upp på finansmarknaden. Den positiva, men mindre troliga, tolkningen är att EU-ledarna helt enkelt vill tona ner förväntningarna eftersom de nått smått orimliga proportioner.

Det som har satt käppar i hjulet är att Tyskland och Frankrike inte lyckats komma överens om hur bland annat den nuvarande krismekanismen EFSF ska användas. På marknaden finns dock stora förväntningar om att EFSF ska få mer pengar och utvidgat mandat, vilket vi tror är huvudorsaken  till att börsen på fredagen ändå var relativt stark.

I bakgrunden finns ett gryende missnöje från små EU-länder över Tysklands och Frankrikes allt mer dominerande roll i krishanteringsprocessen. Det börjar allt mer likna en tvåmansshow och tydligen ska Nicolas Sarkozy och Angela Merkel träffas imorgon för ett litet förmöte inför söndagens toppmöte.

De har för övrigt redan genomfört en telefonkonferens med den amerikanska presidenten Barack Obama och den brittiske premiärministern David Cameron.  Mer av överstatlig styrning, med Tyskland och Frankrike vid rodret, kan definitivt få ett eller flera av de mindre EMU-länderna att sätta sig på bakhasorna i hela krishanteringsprocessen.

Men mycket annat återstår också att finna en lösning på.

Det lutar åt att den nuvarande krismekanismen EFSF måste få utökade resurser för att både hantera en rekapitalisering av svaga europeiska banker och som för att ge finansiellt stöd till utsatta stater. En lösning skulle vara att man låter krisfonden arbeta med belåning, något som bland annat Tyskland motsätter sig eftersom man vill att hanteringen av bankrekapitaliseringen sker på nationell nivå. 

En kompromisslösning som allt fler tycks börja luta åt är att man tidigarelägger starten av den permanenta krismekaninsmen, European Stability Mechanism (ESM) till mitten av 2012. Det skulle ge ytterligare 500 miljarder euro i krishanteringskapital till de 440 miljarder som EFSF för närvarande kan använda.  

Pengarna skulle kunna användas för att till exempel garantera delar av nyemitteringen av statspapper i länder som har svårt att låna till rimliga räntor. Den privata deltagandegraden i vad som synes vara en ofrånkomlig grekisk skuldnedskrivning är också uppe på bordet.

Det ryktas om en grekisk skuldnedskrivning på omkring 50 procent men på räntemarknaden handlas kortare grekiska statsobligationer till under 40 procent av det nominella värdet.  Ännu har det dock inte kommit några andra signaler från EU-ledarna än att Grekland faktiskt ska stå kvar som garant för större delen av sina låneåtaganden.

Finansmarknadens aktörer motsätter sig i sin tur en omförhandling av den nuvarande överenskommelsen att de ska acceptera 21 procent av förlusterna på grekiska statspapper. Det är extra viktigt eftersom det privata deltagandet i en skuldnedskrivning i princip måste vara frivillig för att det inte ska utlösa en kredithändelse med svåröverblickbara konsekvenser på finansmarknaden.

Bland annat finns risken för att kreditmarknaden för en tid helt torkar upp. Skulle samtidigt en större bankrekapitalisering ske på nationell nivå riskerar Frankrike att förlora sin AAA-rating på kreditmarknaden. 

EU bedömer att bankerna behöver nytt kapital i storleksordningen 80 miljarder medan de mer dystra kalkylerna på finansmarknaden talar om ett behov uppemot 300 miljarder. IMF räknar i sin tur med ett kapitalbehov på 200 miljarder euro.

ECB:s roll kommer också att avhandlas på toppmötet. Föga förvånande vill den oberoende centralbanken inte ta på sig något större ansvar vare sig för att rekapitalisera banker eller för att köpa på sig stora mängder osäkra statsobligationer.

Däremot kan det konstateras att banken har stora outnyttjade resurser till sitt förfogande och knappast kan stå vid sidan om EU-politikerna misslyckas i sina ansträngningar att presentera en acceptabel lösning.

En av ECB:s huvuduppgifter är ju att se till att finansmarknaderna fungerar på ett smidigt sätt och den vetskapen bidrar säkert till ett visst lugn på finansmarknaderna.  Mer negativt är kanske att den vetskapen också finns bland EU-ledarna och att det kan bidra till att fördröja processen.

I bakgrunden väntar dessutom ett G20-möte i Cannes i början av november och det lutar allt mer åt att mer genomgripande förslag kommer att dröja till dess. Det finns nog flera ledare inom EU som hoppas att en del av de 650 miljarder dollar som IMF har till sitt förfogande ska kunna lösgöras för europeisk krishantering.

Det är med betydligt större skepsis än tidigare som placera.nu ser fram mot helgens EU-toppmöte. Risken är uppenbar att det blir en tummetott av alla spekulationer och att de tunga åtgärderna dröjer till G20-mötet eller till när finansmarknaden slår bakut och på allvar börjar spekulera i allvarliga finansiella problem för stora länder som Italien och Spanien.  

Låt oss ändå avsluta med två goda europeiska nyheter som ger lite jordmån för helgens G20-möte: Greklands parlament röstade igår igenom det senaste sparpaketet trots omfattande protester.

Det ger förutsättningar för IMF att betala ut nya lån till Grekland.  Dessutom höll sig det tyska IFO-indexet, som mäter humöret i tyskt näringsliv, kvar på historiskt sett höga nivåer i oktobermätningen.