Riksbanken lämnar reporäntan oförändrad på 1,00 procent. Nivån gäller till nästa penningpolitiska möte.

Enligt SME Direkts enkät bland 18 analytiker räknade samtliga med att styrräntan skulle lämnas oförändrad.

Riksbanken ändrade senast reporäntan vid det penningpolitiska mötet den 17 december 2012, då den sänktes med 0,25 procentenheter.

Räntebanan harsamtidigt justerats ned, och en första räntehöjning väntas först andra halvåret 2014. Snarast ser det ut som att det blir en sänkning mot slutet av detta år.

Riksbankens prognos för reporäntan är som följer, (den tidigare prognosen inom parentes):

2kv 20131,0 (1,0) 1kv 2014    0,9 (1,0) 1kv 2015    1,5 (2,0) 1kv 2016    2,5 (2,7)

Tillväxtutsikterna blir gradvis ljusare, men det väntas ändå ta längre tid för inflationen att nå målet på 2 procent. Det skriver Riksbanken i ett pressmeddelande.

Riksbanken skriver att inflationen för närvarande är låg, vilket beror på en svag efterfrågan i ekonomin, de senaste årens förstärkning av kronan samt låga prispåslag från företagen.

"I takt med att konjunkturen stärks stiger inflationen, men det väntas nu ta något längre tid för inflationen at nå målet 2 procent. Det beror dels på att företagen nu bedöms ha svårare att föra över ökade kostnader till konsumentpriserna, dels på en starkare krona. I början av 2015 väntas inflationen, mätt som KPIF, vara nära 2 procent", skriver Riksbanken.

Direktionen var oenig i beslutet om reporäntan. Lars EO Svensson reserverade sig och förordade att räntan skulle sänkas till 0,50 procent, medan Karolina Ekholm ville sänka till 0,75 procent.

Direktionen var också oenig i beslutet om räntebanan, Lars EO Svensson och Karolina Ekholm reserverade sig.

Lars EO Svensson förordade en räntebana som ligger på 0,25 procent från tredje kvartalet i år till och med trejde kvartalet 2014 och sedan stiger till en nivå på 1,50 procent i slutet av prognosperioden.

Karolina Ekholm förordade en räntebana som ligger på 0,75 procent till och med första kvartalet 2014 och sedan stiger successivt till en nivå på knappt 1,75 procent i slutet av prognosperioden.

Lars EO Svenssons motiv är att hans bedömning över utländska styrräntor längre fram och utländsk tillväxt är överdrivet höga, och att KPIF-prognosen överdriver inflationstrycket, i den penningpolitiska uppföljningen. Han hävdar att hans räntebana ger en KPIF-inflation närmare målet och en arbetslöshet som är närmare långsiktigt hållbar nivå.

Han bedömde att hans lägre räntebana skulle öka hushållen skuldkvot med ett par procentenheter inom ett par år, men att det inte skulle påverka eventuella risker med hushållens skuldsättning.

Karolina Ekholm motiverar sin reservation med att hennes räntebana ger en högre KPIF-inflation och lägre prognos för arbetslösheten, vilket utgör en bättre avvägd penningpolitik.