"Det kan inte

uteslutas att även vi ser ljusare på den globala utvecklingen när vi kommer med nästa globala rapport i december, men viss försiktighet är befogad. Enbart avsaknaden av nya stimulanser ger en mer dämpad utveckling. Att dessutom höja styrräntor från extremt låga nivåer kommer att bli kännbart, inte minst som arbetslösheten fortsätter att öka", skriver Cecilia Hermansson i bankens månadsbrev om den globala ekonomin.

Även om

Asien växer förhållandevis starkt räcker det inte för att lyfta hela världsekonomin när USA och Europa "sackar". Chefekonomen noterar att stämningen återigen blivit lite mer negativ på tillgångsmarknaderna, efter sommarens lite ljusare konjunktursignaler med positiv BNP-tillväxt i några viktiga länder tillsammans med ökad riskaptit och framtidstro.

"Osäkerheten

kring styrkan i återhämtningen stiger när USA:s arbetsmarknad försämrats ytterligare och ISM (inköpschefsindex)vänt ned trots hygglig nivå. Det blir alltmer tydligt hur beroende konjunkturen är av stimulanserna", skriver Cecilia Hermansson.

Hon tillägger

att när bilsubventioner upphör i exempelvis USA och Tyskland väntas en betydligt svagare konsumtionsutveckling och när den statligt subventionerade korttidsveckan upphör i Tyskland riskerar arbetslösheten att följa med försvagningen i konjunkturen.

Enligt Cecilia

Hermansson är inte frågeställningen när recessionen är över utan hur stark återhämtningen blir och vad som driver den när stimulanserna har tagits tillbaka. Hon konstaterar att "normalläget före finanskrisen och den globala recessionen inte var normalt" och att det nya normalläget kommer att se annorlunda ut.

"Både politiker

och finansmarknader talar om förändringar men agerar hittills som om allt vore "Business as ususal". Det är det inte" enligt Cecilia Hermansson.

Det finns enligt

henne flera saker som talar för att den potentiella tillväxten riskerar att dämpas under en tid. Ett tydligt fall i investeringarna minskar kapitalstocken och försvagar produktivitetstillväxten, priset på kapital stiger till följd av stramare regleringar, men kanske också på grund av större offentlig skuldsättning, som kan tränga undan kapital för privata investeringar. Dessutom riskerar den strukturella arbetslösheten att stiga när arbetslösa förlorar kontakten med arbetsmarknaden.

Utöver dessa

skäl finns också protektionism och minskad internationell integration. Cecilia Hermansson konstaterar också att det mest sannolika är att det kommer att ta tid att få ett nytt regelverk för finanssektorn på plats.

"Exempelvis

hinner stora banker bli ännu större och ännu mer systemviktiga. Likaså finns riks att bubblor i tillgångsmarknader byggs upp under den tid som stimulanserna finn för att stärka konjunkturen", skriver hon.

Hon tycker inte

att frågan om centralbankers ansvar för både finansiell stabilitet och prisstabilitet utifrån den verktygslåda de har i dag diskuterades tillräckligt på G20- mötet i Pittsburgh. Enligt Cecilia Hermansson finns det på kort sikt ett behov av att se till att kreditmarknaderna fungerar och utlåningen kommer igång, men på medellång sikt finns motstridiga behov där det gäller att undvika för snabb kredittillväxt och att nya bubblor uppstår.

"De makroekonomiska

obalanserna har inte minskat i grunden, utan endast tillfälligt till följd av krisen. Trots G20-ländernas försök att föra upp frågan på dagordningen och se obalanserna från ett globalt perspektiv regerar fortfarande nationella principer som innebär ett återställande: USA konsumerar och Kina investerar/exporterar", skriver hon och tillägger att ett större och starkare IMF skulle kunna vara ett sätt att hitta en global kollektiv försäkringslösning.

NYHETSBYRÅN DIREKT